Recension Coronatus - Terra Incognita 2011

Tyska Coronatus lyckas aldrig behålla samma besättning från ett album till ett annat, men att det skulle ske förändringar från senaste albumet Fabula Magna visste jag redan efter min intervju med bandet efter Fabula Magna då jag intervjuade en person som inte ens var del av bandet på det senaste albumet och efter det har Carmen lämnat bandet till förmån för Mareike och Lisa Lasch som ersatte Ada Fletcher har ersatts av Ada Fletcher, dessutom har flera av instrumentalisterna förändrats sedan det senaste albumet. Skutan kan tyckas lite ostyrd precis som på omslaget på det nya albumet Terra Incognita, men vad bandet gjort historiskt har onekligen visat på att besättningen inte spelar så stor roll egentligen eftersom de konsekvent gjort bra album. Vi har recenserat de två senaste så detta blir det tredje nya albumet vi recenserar från Coronatus vilket gör dem till det flitigaste bandet vi har sett under de år vi varit webbaserade, vi har också två artiklar/intervjuer med bandet vilket kan sägas göra dem till lite av ett husband för oss.

Det senaste albumet heter alltså Terra Incognita och kommer efter ett rekordlångt uppehåll för bandet, två år. Det ska också vara ett nytt steg i bandets utveckling vilket kan tyckas lite märkligt men Carmen har varit soprano i bandet under hela tiden tills nu, så när Ada tar över den rollen kanske det innebär ett nytt steg men egentligen är det märkligt att säga att lite medlemsbyten i ett band som redan har tolv före detta medlemmar, egentligen tretton då Ada lämnat och kommit tillbaka, så sjutton medlemmar på fyra album, tre byts ut per album i genomsnitt, är ett nytt steg för bandet som byter medlemmar som många mongon byter underkläder.

Hur är då detta fjärde Coronatusalbum? Egentligen har inte mycket hänt, det är samma gotiskt stilistiska metall med två kvinnliga sångare där en agerar sopran och en andra framför mer rockig sång. De använder symfoniska inslag och varierar språket mellan tyska och engelska, det är egentligen ganska svårt att jämföra dem med ett annat band då jag inte hört något som låter som Coronatus, det finns några som kan sägas vara i samma trakt men inget som är riktigt likt dessa tyskar, som jag hört bör tilläggas. För Terra Incognita har det en mycket fin produktion och i jämförelse med Fabula Magna som föregick detta album kan detta album sägas vara ett steg upp i mognad då produktionen är lite renare och snyggare, framförallt mer anpassad på att få fram låtarna. Jag kan också säga att åtminstone jag inte tänkte särskilt mycket på att de bytt ut Carmen, faktiskt tänkte jag inte alls på det när jag lyssnade på albumet så man måste säga att Ada gör ett gott jobb som sopran. Albumet är lite över 54 minuter på tolv spår, i digipakutgåvan följer det med ett bonusspår och om du är snedögd och gul (dvs Japan i lätt nedlåtande ton) får du ett bonusspår till så fjorton spår om du bor i till exempel Osaka. Vad jag också bör nämna är att antingen har Massaker fel i sin låtlista i promoinformationen eller så har de felmärkt spårnumren i musikfilerna då mitt digitala album börjar med Terra Incognita medan promoinfon säger att det börjar med Saint Slayer.

Jag måste säga att jag alltid gillat Coronatus, de är riktigt bra och har utvecklats till en kraft att räkna med. Deras album är alltid högkvalitativa oavsett vilken besättning bandet har vid tillfället när de spelar in det och kanske har bandets besättning redan ändrats under tiden jag skrivit denna recension. Hursomhelst så hoppas jag att albumet är upplagt som de filer jag fick och inte som det står i promoinfon då jag tycker att Saint Slayer är ett klart sämre inledningsspår än titelspåret, det är inte ett sämre spår men det passar sämre att inleda ett album.

Nackdelen med detta album är egentligen att det inte bryter tillräckligt mycket ny mark för bandet, det är en väldigt liten utveckling sett från Fabula Magna. Jag tycker att det är ett ruskigt bra album, bättre än Fabula Magna och kanske också aningen bättre än Porta Obscura men det känns som att det inte riktigt bryter tillräckligt med ny mark så jag behåller en femma i betyg precis som för Fabula Magna men sämre än Porta Obscura även om albumet inte nödvändigtvis är sämre, det känns bara lite som att det inte blir helt nödvändigt om du har något av de andra albumen eftersom det är så likvärdigt i kvalité och stil. Kanske borde de ta lite längre uppehåll och satsa på något riktigt speciellt, det känns som de har den kapaciteten.

Så om du gillar Coronatus tidigare album kan detta album inte gå fel, de har verkligen utvecklats till ett band som man alltid kan räkna med. Spår som Saint Slayer, titelspåret och Fernes Land är fantastiska och kombinationen mellan engelska och tyska gör att man inte tröttnar eller ens får möjlighet och tröttna eftersom det håller allt så fräscht från början till slut. Ännu ett riktigt bra album från Coronatus och det visar än en gång att det inte spelar någon roll vilka namn som står i anslutning till instrumenten i skivhäftet, deras musik står sig ständigt lika stark.

HHHHHHH

Coronatus Terra Incognita

Coronatus
Terra Incognita