Band:
Lead and Background Vocals: Michael Eriksen
Lead Guitars, Keyboards and Background Vocals: Torsti Spoof
With
Drums: Rolf Pilve
Bass: Sami Norbacka
Keyboards: Jukka Karinen
Backing vocals: Antony Parviainen
Except on
'Memories':
Guitar, Bass, Keyboards : Mats Haugen
Drums : Tommy Jacksonville
'Satin & Lace, Bullets, Harvest Moon':
Guitars: Tuomas Heikkinen
'Tired of Dreaming':
Bass: Torsti Spoof
Discography:
Debut
Guests:
Info
Released 2011-11-04
Reviewed 2011-11-10
Links:
frontiers
Klassisk AOR, det är vad bandet bjuder på, melodiöst så det förslår, klämkäcka refränger som sätter sig i ditt medvetande likt superlim får handen att fastna mot pannan. Sådär lagom virtuösa gitarrmelodier och stämningsfulla keyboardarrangemang genomsyrar de tolv spåren dessa magnifika bjuder på. Produktionen är väldigt polerad, ett ljud som är glasklart och den obligatoriska högtonade sångaren återfinns också på detta album i form av Michael Eriksen. Det är inte direkt något unikt vi får till mans på detta album, dessa magnifika återuppfinner knappast den melodiösa rockmusiken eller det som kallas AOR men de gör AOR precis enligt den mall som de största banden en gång fastställt. Strax över femtioåtta minuter tar det att spela igenom hela detta album om man önskar spela alla spår i rad.
Inledningen av detta album är lite väl typisk AOR, det är bra men knappast något fantastiskt eller nyskapande men det håller trots allt intresset uppe. Det är när vi kommer till spår sju Bullets som allt brakar loss, det är då de riktigt bra spåren kommer på ett pärlband med Bullets, Smoke & Fire, Tired of Dreaming, If it Takes All Night, Lost och Harvest Moon är alla riktigt högklassiga AOR spår. Det är under den andra halvan av albumet jag verkligen gillar detta, inledningen känns som en startsträcka för avslutningen så att säga. En ganska alldaglig inledning men en kul avslutning gör att den sammantagna känslan för detta album blir väldigt positiv, jag gillar speciellt spår sju Bullets, spår nio Tired of Dreaming och spår tio If it Takes All Night är riktiga höjdpunkter och spår att bära med sig även när albumet spelat klart.
Det finns några småsaker med detta album som jag är mindre road av, först och främst är inledningen av väldigt mycket lägre klass än albumets avlsutning och dessutom är albumet lite väl långt. Det känns lite grann som de första spåren är utfyllning snarare än något som faktiskt gått igenom en urvalsprocess, detta negligeras dock en aning av att avslutningen är så bra som den är vilket gör att man inte tänker så mycket på att albumet är nästan en timme långt vilket i 100% av fallen är för långt för ett AOR-album.
Sammanfattningsvis vill jag bara säga att de magnifika gör en riktigt tilltalande debut, med ett flertal riktigt fina spår spelar det sig nog in i hjärtat hos de flesta fans av melodiös rockmusik och enligt de flesta bör de nog befinna sig på topp tio listan över årets bästa album tillsammans med ett femtiotal andra AOR album från Frontiers och AOR Heaven. Jag vill nog inte sträcka mig så långt men jag kan tillstå att det är ett av de bättre AOR albumen från Frontiers i år och ett album som är riktigt kul att lyssna på. En debut som inte bara lovar gott utan också är riktigt bra, ett rekommenderat album kort och gott.
HHHHHHH
Föregående recensioner:
Jojo - s/t
Deathstars - The Greatest Hits on Earth
Neal Morse - Testimony 2 Live in LA
Senaste artiklar:
Steve Hackett
Evergaze Eternity
Kittie