Bind Torture Kill
Condamné

Bind tortera mörda, vilket fantastiskt bandnamn. Man kan ju undra varför detta band inte ännu lyckats fixa sig ett skivbolag trots att det hållit på sedan 2007, Condamné är bandets första album som de släpper på egen hand. Inte så dramatiskt spännande skivomslag, och det finns inte så mycket att säga om denna trio som bjuder på sitt första album.

Det namndroppas en hel massa band och saker som mathcore slängs runt, lite hardcore brutalt och en massa annat trams. För mig låter det lite som: riff – riff – riffetti riff riff – bröl – bröl – bröleti bröl bröl och smatter, smatter, smatter. Så låter det hela tiden, om och om igen, brölande läten ackompanjerat med tramsiga riff och smattrande trummor. Bwaargh, graawl är det som sjungs, eller som tuggas fram till riffandet kanske man ska säga – tuggas fram med fradga rinnandes ur truten på sångaren. Om det var aggressivitet de sökte med sin musikaliska framtoning så har de lyckats bra, variation och det där var en annan sak. Produktionen tycker jag känns väldigt standard för genren, inget direkt nyskapande där.

Nej, det är inget vidare album, det är tråkigt segt och ganska endimensionellt. Ganska hårt dessutom, det kanske passar fans av hardcore och sådant men de flesta av våra läsare lär knappast tilltalas av detta, det är för endimensionellt för att tilltala, tråkiga låtar och inget som sticker ut som positivt. Inte direkt ett album man vill spendera alltför mycket tid att lyssna på men det har jag gjort i alla fall, bara för er skull har jag låtit mig bli soniskt torterad av detta band.

Vad mer finns egentligen att säga om detta? Brunstbröl, ackompanjerat av repetitiva riff och monotont smattrande trummor, hur bra kan det vara? Inte alls bra är svaret och med det kan jag inte annat än kassera detta meningslösa dravel, tänk vad bra en CD-skiva kan brinna.

HHHHHHH