Band:
Mark Greenway (Vocals)
Shane Embury Bass guitar)
Mitch Harris (Guitar)
Danny Herrera (Drums)
Discography:
Scum (1987)
From Enslavement to Obliteration (1988)
Harmony Corruption (1990)
Utopia Banished (1992)
Fear, Emptiness, Despair (1994)
Diatribes (1996)
Inside the Torn Apart (1997)
Words from the Exit Wound (1998)
Enemy of the Music Business (2000)
Order of the Leech (2002)
Leaders Not Followers: Part 2 (2004)
The Code Is Red...Long Live the Code (2005)
Smear Campaign (2006)
Time Waits for No Slave (2009))
Guests:
John Zorn (Saxophone on 3)
Info:
Russ Russel (Producer)
Released 2012-02-27
Reviewed 2012-05-29
Jag bör kanske förklara min ställning till Napalm Death med detsamma - jag är inget fan. Jag är visserligen inte heller någon som bara hatar dem heller. Jag har ingen bestämd åsikt men det jag hört av bandet har inte direkt lockat in mig i vidare lyssning tidigare och den åsikten lär knappast ha förändrats av 'Utilitarian'.
Brittiska grindcorebandet Napalm Death har nu trettio år som band på nacken, även om ingen av originalmedlemmarna finns kvar i bandet eller har gjort så på över 20 år. Nu är alltså det femtonde studioalbumet ute och även om bandet mognat till sig en större och mer storslagen ljudbild med åren är det fortfarande mest bara oljud som kommer från Britterna. Jag har uppriktigt svårt att se vad det är som driver ett band som Napalm Death vidare nuförtiden. Det är knappast som att de har så mycket mer att bevisa längre eller som att den typen av musik som bandet spelar har möjlighet att växa sig särskilt mycket mer populär än den är med tanke på dess karaktär. Fler sålda skivor och större livepublik känns med andra ord inte särskilt troligt. Musikaliskt är det svårt att se hur bandet ska kunna ta sin musik mycket längre utan att gå över till att spela någonting annat, vilket bandet redan testat i diverse andra band parallellt med Napalm Death (jag ser ingen anledning till att börja rabbla bandnamn, den som är intresserad kan göra en enkel Wikipediasökning). Så vad är utmaningen?
Ja, förmodligen att förfina det som bandet redan gjort till att bli lite bättre (något de uppenbarligen lyckats med, om vi ska tro Sweden Rock Magazine - och en hel del andra recensionssidor med överentusiastiska fans som recenserat skivan och gett betyg inte allt för långt ifrån fullt). Jag känner även jag att detta album är märkbart mognare och bättre än det mesta andra jag hört från bandet i fråga, men jag känner mig ändå inte särskilt träffad, berörd eller på annat sätt positivt påverkad av vad jag kan höra på 'Utulitarian'. Det skriks och det vrålas, det tuggas med tunga gitarrer och hårda trummor, bandet bränner av hårda låtar varvat med ashårda låtar som alla utgår från samma grundmall - gör så mycket ljud som möjligt och så tungt det bara går. Denna gång känns det som att de har en hel vägg av keyboardmattor bakom själva musiken, något som är påtagligt på en gång genom det instrumentala öppningsspåret Circumspect, vilken leder ut i Errors In The Signals - en typisk Napalm Detah-låt på alla sätt och vis. Det som följer är mest av det moderna Napalm Death med en lite större ljudbild med bättre produktion och någon form av melodier i alla fall, även om de på intet sätt är dominerande.
Ni som inte hört Napalm Death och undrar hur dessa britter egentligen låter kan jag bara säga så här: det är hårt och tung, går fort som satan och vrålas mest bara i blandad följd. Grindcore brukar stilen de spelar kallas, och Napalm Death anses allmänt som skaparna av denna genre. Det är en genre som jag fortfarande inte har lyckats ta till mig - men för de som gör det kan jag säkert tänka mig att 'Utilitarian' är en hyfsat okej skiva. För oss andra är det en skiva som, till skillnad från vad Sweden Rock Magazine säger, inte lär omvandla oss. Det är en skiva som mest bara känns jobbig att lyssna på - jag har verkligen gett den en chans eftersom Sweden Rock så bestämt hävdar att det är en skiva alla bör tycka om, men jag måste säga att de har fel: 'Utilitarian' är och har förblivit riktigt usel för mig och jag lär inte ha den på min topplista när jag ska sammanfatta 2012, den saken är nästan säker!
HHHHHHH