Bulletrain
Start Talking

Sverige måste betecknas som världsledande inom melodiös rock med mängder av vassa band och man kan nästan beskriva den svenska nationaliteten inom denna genre som en kvalitetsgaranti. Bulletrain är ett band vars debutalbum har en brokig historia, de hade ett kontrakt på gång men då hoppade sångaren av. Några år senare har de dock fixat en ny sångare och ett nytt kontrakt med samma skivbolag. Börja Snacka har de döpt sitt första album till, och det är vad de gör i och med detta album. Inte så spännande skivomslag men det är inte alltid så att omslaget berättar något om innehållet.

Tempofylld melodiös rock med bra energi är vad merparten av detta album bjuder på. Tempot går dock ner i den obligatoriska balladen och ett par lugnare låtar. Hygglig variation över dussinet spår och 47 minuters speltid är vad vi får när vi väljer att inta hela albumet. Snygg produktion, bandet har dessutom ganska bra tyngd i sin musik, bra driv och som jag redan nämnt: bra energi. Sångaren sitter som handen i handsken för detta album och som brukligt i den melodiösa rockgenren handlar det om starka refränger och minnesvärda melodier.

Ett kvalitativt album, man kan definitivt beskriva det som bra och underhållande. Med ett flertal spår av god kvalité imponerar detta debutalbum, men det kanske det borde vara med tanke på tiden som krävts för att färdigställa det. Kanske inte det mest unika som någonsin skapats, men det är inte heller det mest stereotypa, Bulletrain har åtminstone hittat något av en egen röst vilket man inte kan säga om alltför många av dagens nya band i denna genre. Om du gillar den här typen av musik bör du definitivt gilla detta album, det är fullt med bra låtar och det finns ingenting man kan anmärka på. Ett kvalitetsalbum.

Det finns ett dussin bra låtar på detta album men jag tycker att en trio står ut lite extra där From the Bottom of my Heart är kanske allra bäst, kanske främst på grund av lyriken: ”I hate you, from the bottom of my heart” och så vidare, det är riktgt bra. Balladen Even With My Eyes Closed må vara en ganska typisk rockballad men den är fortfarande riktigt bra, och så har vi Phantom Pain som är en riktigt vass låt som går i ganska högt tempo och med bra energi. Men man ska inte avfärda de andra låtarna på albumet, men jag tycker att dessa tre är tre som glänser lite extra bland ett dussin väldigt bra låtar. Man kan konstatera att detta album är riktigt bra, en debut som lovar gott men också duger gott att lyssna till, om och om igen.

HHHHHHH