Royal Hunt
A Life to Die For

Danmarks vassaste band är tillbaka med sitt tolfte studioalbum som har ett stiligare utseende än det elfte men lika många spår och ganska identisk stil. Det är ett svårt album att recensera, eller kanske inte att recensera men att sätta rätt betyg på eftersom det ligger i gränslandet och bandet har en stark historia att jämföra med.

A Life To Die For erbjuder samma storslaget melodiöst symfonisk metal/rock-/hårdrock som bandet alltid bjudit på och egentligen kommer de inte med något nytt grepp, vilket gör att det känns lite svårt att särskilja det från ett flertal av bandets tidigare album. DC Cooper gör en grym sånginsats på albumets andra halva, bandet spelar på topp och produktionen är högklassig. Det är svårt att hitta några direkta fel med vad Royal Hunt gör, de gör oftast album av kvalitativ natur även om de varit lite tråkiga till och från. Senast gick det riktigt bra och det är det albumet detta mest påminner om, men samtidigt går det tillbaka och känns som ganska mycket av en arketyp av klassiska Royal Hunt. Ibland dock som en karikatyr, som ett försök att göra samma sak som de ofta hyllats för. Ganska långa låtar och albumet är över 45 minuter trots bara sju spår, men de blir inte tradiga och deras musik håller definitivt.

A Life To Die For börjar ganska oinspirerat och ordinärt, de första tre låtarna känns inte som mycket att hänga i en gran. Jag skulle gissa på att det är ratade utfyllnadsspår sedan senaste albumet, så de sätter an en bra men samtidigt ganska tveksam ton. Det känns solitt men inte banbrytande och inte så fräscht som sist det begav sig. Men var lugn, det artar sig när vi kommer till spår fyra och fortsätter mot slutet för en stark avslutning och det är just därför detta album är så svårt att sätta ett korrekt betyg på, det avslutar på ett positivt sätt men jag vet inte om lyftet är starkt nog för att ta detta album upp på samma nivå som sin föregångare. Det är ett bra album, inte något snack om det men i ljuset av vad som finns så måste det ju rankas och detta album är inte riktigt tillräckligt intressant för att meritera en femma i betyg.

One Minute Left To Live är inte bara en intressant frågeställning, vad gör jag om jag bara har en minut kvar? det är också ett lysande spår, Royal Hunt på topp. Avslutande titelspåret är också värt att nämna för att det är ett annat som visar upp en riktigt hög nivå men överlag är detta Royal Hunt i ett mer ordinärt utförande och inte på sin allra bästa nivå. Men om ni gillar Royal Hunt eller deras typ av musik kommer ni med allra största sannolikhet att gilla även detta album, det låter som klassiska Royal Hunt och det har ett par riktigt fina höjdpunkter. Om alla spår varit i nivå med spår fyra och sju hade jag varit lyrisk.

HHHHHHH