Neal Morse
Live Momentum

Neal Morse är en aktiv herre som släpper musik i parti och minut, det verkar vara en man med massor av inspiration, eller? Jag har forskat lite i Morses musik sedan det tidigaste i Spock’s Beards debutalbum The Light till Momentum, jag hade tänkt skriva om Morses musikaliska idéer i samband med Momentum men var inte speciellt inspirerad då. Men detta är ju livealbum med samma namn så varför inte nu. En sak jag reagerar först på dock är att detta är Morses andra livealbum på bara två år och det är lite anmärkningsvärt tycker jag med två dessutom massiva livealbum på två DVDs på ungefär lika många år, det känns spontant väldigt onödigt måste jag säga.

Men låt oss titta på det musikaliska, ni kan läsa antingen Momentumrecensionen eller Testimony 2 Liverecensionen (finns länkade till vänster) så vet ni precis hur denna låter för musikaliskt är det identiskt med dessa och i en textbaserad beskrivning går det inte att skilja dem åt på något sätt. Som jag sade så har jag forskat kring Morse och måste säga att ni som hört antingen Spock’s Beard med Neal Morse i bandet eller soloalbumen vet hur detta kommer att låta för allt som Neal Morse skriver musik till låter i stort sett likadant och det kan jag underbygga genom att jag lyssnat igenom flera Spock’s Beard album från The Light till V (jag har inte hört Snow som var Neals sista album med Spock’s Beard) och sedan flera av Neals soloalbum och enda utveckling jag sett är ett ett kristet tema ibland nästan tvingas på den ovillige lyssnaren i Neals soloalbum medan Spock’s Beard albumen är fria från Mr Morses korståg.

Jag tror att många trodde att det skulle vara lite av ett slut för Spock’s Beard när Neal Morse lämnade men vad som hände var att Spock’s Beard för första gången utvecklades och slutade repetera sig själva, något som Neal fortsatt göra. Jag tycker faktiskt man kan beskriva Neal Morse som den progressiva rockens AC/DC, det är samma album om och om igen. Skillnaden är väl att Neal Morse är och omger sig med betydligt bättre musiker än AC/DC, missförstå mig rätt när jag menar att Neal Morse inte gör dålig musik utan bara gör samma musik och jag har svårt att se hur man ska kunna engagera sig i hans album varje gång för de är inte bara många utan de låter dessutom i stort sett identiska. Detta album är inget undantag, ett fantastiskt väl genomfört livealbum med musik som inte engagerar.

Jag kan vare sig säga amen eller halleluja om Live Momentum, det är ett grymt bra producerat och genomfört livealbum men det är också närmare tre timmar déjà vu. Nej, nu drar jag en suck av lättnad eftersom detta album är en pärs att orka ta sig igenom, inte för att det är dåligt utan snarare för att det är jobbigt att lyssna på samma album så länge. Ett album som är bra sett rent till musiken, kanske fantasilöst men bra, men samtidigt ganska onödigt för den som redan har det senaste livealbumet eller har ett album med Morse sedan tidigare. Kanske borde han ta ett steg tillbaka och anstränga sig för att skriva musik han inte skrivit tidigare nästa gång, kanske kan Jesus hjälpa honom med det.

Säkert ett album att uppskatta för de få som inte redan tröttnat på Neal Morse och hans upprepande av The Light, en tveksam fyra.

HHHHHHH