Voices of Destiny
Power Dive

Tyska Voices of Destiny imponerade för ett par år sedan på mig med sitt första album och jag har inte glömt bort dem sedan dess. Nu kommer det andra albumet för den tyska kvintetten och frågan är om de utvecklats till något ännu mer spännande sedan debuten för nästan två år sedan. En sak som definitivt ser mer spännande ut är omslaget som definitivt är en förbättring sedan debuten, annars är det samma bandmedlemmar och albumet är inspelat på samma ställe så jag antar att vi kan förvänta oss något i stil med debuten men bättre eller mer utvecklat om vi har tur.

Musikaliskt känns det igen från debuten, lite skönheten mot odjuretkoncept men fortfarande med fokus på kvinnosången främst med ett odjur inhoppande lite här och där likt en skogshuggare från Kanada (jag avskyr när det händer). Musiken är annars power metal med medryckande refränger och melodier, ganska stort utrymmer ges till stämningar i from av starka keyboards och lite symfoniska samplingar. Jag skulle vilja säga välputsat och radiovänligt, ganska stilmässigt likt debuten utan några större förändringar egentligen. Mycket i musiken kretsar kring Maikes röst och den väldigt melodiösa metalmusik med symfoniska undertoner vi får på detta album och detta sker under under strax över femtio minuter och elva spår, om du inte har digipakutgåvan förstås för den är drygt femtiofem minuter med tolv spår.

Jag såg lite recensioner som klagade på Meikes röst när jag forskade, givetvis är det en smakfråga och de har fel eftersom jag tycker att hon har en röst som passar riktigt bra till den musik Voices of Destiny gör. När det gäller Power Dive kunde jag inte hitta många recensioner alls men de jag hittade var inte överdrivet positiva måste jag säga, en gav bandet två av fem och klagade på rösten men ett sänke för musiken var tydligen att den var för radiovänlig, vilket känns som att klaga på att en bil har för bekväma säten eller att en teveapparat har för bra bild. Att musiken är snyggt producerad och välputsad tycker jag inte är ett minus speciellt inte när de har kvar tyngd och rockkänsla men en recension är förstås en personlig åsikt och jag är säker på att fler band (åtminstone deras fans) klagar på mina åsikter än uppskattar dem. Jag tycker i alla fall att detta album är riktigt trevligt att lyssna på, låtarna är bra, sången är bra, growlsen är väl lite fjolliga och på detta album känns de inte lika bra som på debuten men melodierna och låtarna känns å andra sidan bättre.

Jag skulle vilja säga att Power Dive är ett starkt album men det har några småsaker som jag inte riktigt kommer överens med, det är lite för långt, det förra var 45 minuter och jag tycker att detta borde inte ha varit längre än så. Dessutom är som jag redan varit inne på growlsången rätt dålig faktiskt, jag tycker inte att den nödvändigtvis är sämre än på debuten men den samverkar sämre med Meikes sång på detta album. Sedan tycker jag inte att bandet riktigt uppfyller vad man kunde hoppas på efter debuten, detta känns bara som en enkel fortsättning och inte en vidareutveckling av debuten så på något sätt känns den inte så bra som jag hade hoppats. Därmed inte sagt att det inte är riktigt bra för det är det.

Snäppet vassare än debuten är det ändå, titelspåret, Dreams Awake och Untouchable är tre spår som etsat sig fast men hela albumets låtmaterial håller hög klass. Det enda jag önskar med detta album är att det gjort det lite kortare och dumpat vrålsången så hade det varit riktigt trevligt. Inte för att det är otrevligt nu, tvärtom men jag kan inte undgå att känna att det är lite ouppfyllt potential gömd i detta och dessutom finns det bättre album i denna genre att tillgå för tillfället: Nightwishs senaste alster Imaginaerum och Niobeths Silvery Moonbeams skulle jag välja före detta album men självklart väljer jag detta album före det mesta.