Sunstorm
Emotional Fire

Joe Lynn Turner, jag antar att ni hört det namnet förr. Om ni inte gjort det så antar jag att detta är en av de första kontakter ni har med rock/hårdrock eftersom den mannen varit med på så mycket och dessutom varit rösten för Ritchie Blackmores Rainbow och sjungit på album av vår landsman Yngwie Malmsteen och så vidare. Sunstorm är ett projekt där Turner och välkände producenten Dennis Ward står bakom och det är delvis gammalt material som Turner skrivit eller medverkat på för andra artister som står för innehållet, Emotional Fire som är en låt som Skrevs för Cher av Michael Bolton och där Turner sjöng bakgrundssång är också namnet på det tredje albumet av Sunstorm och det innehåller förutom några gamla Boltonlåtar också låtar skrivna av många kända Frontiersartister från band som till exempel Xorigin och Vega. Skivomslaget är som många andra Frontiersband av mycket kompetente Nello Dell’Omo och det är ett snyggt omslag.

Musikaliskt känner vi förstås igen Turners röst, han låter minst lika bra nu som han gjorde när han sjöng för Rainbow för trettio år sedan. Musikaliskt är det ganska rivig melodiös rock/hårdrock med mycket energi, med medryckande melodier och refränger bör det gå ganska snabbt att ta till sig dessa låtar. Produktionen, ljudbilden bär alla Dennis Wards kännemärken, tydlig fokus på melodierna och sången utan att för den delen tappa bort energin, som vanligt när det gäller Dennis Ward en mycket god produktion. Albumet har elva spår och det är nästan 43 minuter långt, en sak som noteras under dessa 43 minuter är att albumet inte är speciellt varierat utan låtarna har ganska mycket samma karaktär hela albumet igenom.

Medryckande och bra var min första och spontana reaktion och om jag hade följt vissa recensenters metod och bara spelat albumet en eller ett par gånger hade jag satt en femma på detta album, utan att tveka ens en sekund. Det är så lättillgängliga låtar som sätter sig på ens medvetande omedelbart, Turner sjunger som alltid fantastiskt bra och allt låter riktigt bra och man blir glad av att lyssna. Det är tills man börjar ha hört albumet en sådär fem gånger eller så när bristen på variation sett till albumet verkligen börjar märkas, det är lätt att överse den de första få gångerna albumet spelas men allteftersom det spelas igen känns det mer och mer tjatigt. Och det är detta som är mitt egentliga problem med detta album, det finns egentligen ingen variation utan alla låtar är av samma snitt, energiska och medryckande melodiösa hyfsat tunga rocklåtar och efter en stunds lyssnande låter de alla precis likadant och det blir svårt att orientera sig på albumet. Bristen på variation är också mitt enda egentliga klagomål på detta album, resten är riktigt bra tycker jag.

Bäst är inledande duon Never Give Up och Emotional Fire, även sjunde spåret Gina är väldigt trevligt. Synd bara att dessa spår inte befinner sig på ett album som är lite mer varierat stilistiskt sett för de hade kommit så mycket mer till sin rätt om de verkligen hade fått stå ut lite mer, nu är det lätt att man bara missar dessa spår och kommer på sig själv att man kanske skulle ha lyssnat på det spåret igen några spår senare för att man inte lyssnade så noga just då.

Jag tycker detta Sunstorms tredje album är ett bra album men jag skulle nog rekommendera att ni inte spelar det för ofta om det ska hålla sig riktigt bra och intressant då det är ett väldigt lätt album att tjata ut på grund av den stora avsaknaden av variation. Så kort och gott kan man säga att det är ett grymt bra album så länge man inte spelar det mer än någon gång ibland.