Polution
Beyond Control

Fyra stycken pojkar Betschart utgör det i miljökretsar troligtvis mest hatade bandet som går att tänka sig idag när de kallar sig Polution, även om miljönissarna troligtvis inte har något emot musiken som detta Schweiziska band spelar. Detta är alpungarnas andra album och skivbolaget hävdar att de nu har ett så pass rent ljud att de kan sparka skiten ur Nickelback utan att lämna sin grova bakgrund som i större utsträckning attraherar fans till sina landsmän i Gotthard och Krokus. Hur värderar jag ett sådant uttalande mot sanningen då? Tja, inte särskilt högt. Ljudet är knappast rent och välpolerat och att man ens ska nämna Nickelback i samma mening som Polution känns snarare som desperat marknadsföring än relevant information (dessutom vet vi ju alla att det inte är särskilt svårt att sparka skiten ur Nickelback).

'Beyond Controll' är bara drygt 36 minuter, men innehåller ändå 12 spår (varav två introspår och tio fullånga låtar), och det är uppenbarligen allt som behövs när man spelar hyfsat nedskalad, rak rockmusik utan avancerade, komplicerade onödigheter. Att göra enkel musik bra kräver absolut sin kompetens, vilket vi kan se gång på gång när band som Status Quo gör det kontra otaliga mängder av andra band som försökt sig på detsamma och misslyckats, och Polution lyckas ganska bra de med. Deras låtar byggs kring ett recept som innefattar ungefär hälften melodier och hälften energi och låtarna är inte överdrivet varierade men man sitter ändå inte och skruvar på sig överdrivet när vi anländer till slutet av skivan. Det är inte fantastiskt välgjort och välproducerat så lyssnar man noga märker man lätt både ett och två grova hörn och småslarviga övergångar men det är inte heller det viktigaste med bandets musik. Det här bandet vill leverera skön rockmusik och skön rockmusik har aldrig haft sitt huvudfokus på att leverera de mest genomtänkta, planerade och eko-orienterade lösningarna utan att producera produkter som rätt och slätt levererar prestanda. Vi kan jämföra det med en Toyota Prius för miljövännerna mot Polutions Big Foot. Välproducerad popmusik mot Polution.

Mitt favoritspår på skivan kommer som nummer fyra och heter Forever And A Day, men det är inte skivans enda spår av kvalité därför att det finns ganska många spår på 'Beyond Controll' som känns riktigt bra. Både hårda och mjuka spår, liksom snabba och långsamma. Det är dock varken nyskapande eller innovativ musik vi pratar om och inte heller överdrivet varierad, men gillar du rockmusik utan överdrivna krusiduller får du absolut tillräckligt på Polution. Här levereras välspelad, okomplicerad musik med tunga gitarrer, smattrande trummor och sång som känns riktigt rock 'n' roll - småtung, en aning raspig och behaglig att lyssna på.

Att göra musik som detta kommer dock alltid med ett uppenbart dilemma. Hur gör man musik som detta nyskapande och originell? Eller åtminstone tillräckligt mycket av det för att inte kännas förutsägbar och uttjatad redan samma dag som den kommer? Det är ju inte som att ren och rak hårdrock inte existerat i 30-40 år redan och kommit och gått mängder av skepnader, sin begränsade variationsförmåga till trots, under den tiden. Dilemmat är alltså att trots det göra något som sticker ut och känns intressant och inte bara upprepa sådant som inte varit. Polution har verkligen inte valt en enkel väg att vandra men jag tycker att de gör det de gör väldigt bra, trots att hela 'Beyond Controll' känns som musik vi redan hört på ett eller annat sätt redan. Det känns ändå inte överdrivet tjatigt, förutsägbart eller ointressant utan faktiskt som något jag kan tänka mig att lyssna på även i framtiden och det säger jag trots att jag egentligen inte är något större fan av den här typen av enklare hårdrock.

Polution kan absolut vara värt att kolla upp om du gillar traditionell hårdock i sin typiska, skitigare form där några kantiga hörn inte spelar någon roll utan där poängen är att musiken ska vara underhållande. Vad spelar lite utsläpp för roll egentligen? Kanske ingen… kanske stor. Men 'Beyond Controll' känns i alla fall som utsläpp man kan leva med.

HHHHHHH