Marionette
Nerve

Jag måste säga att jag tyckte svenska Marionettes senaste album Enemies var rent uruselt och kan väl inte sägas ha haft de allra största förväntningarna på deras nya album Nerve som de släpper fysiskt på egen hand och Pivotal Rockordings sköter den digitala biten. Varje fysisk skiva är numrerad och signerad av bandet om du beställer den via hemsidan, det kanske kan vara en kul grej. En positiv sak jag noterade när jag tittade snabbt på informationen innan jag spelade albumet var att bandet hade bytt ut den usle sångaren de hade på Enemies vilket faktiskt kunde inge visst hopp även om det förstås fanns mycket mer än bara sången som störde mig gällande det albumet. Men ett par år har gått och nu har ett nytt album kommit, recensionerna har varierat från intetsägande till fantastiskt runt om på nätet vilket förstås inte säger alltför mycket, mer än att jag inte hittat någon som sagt att albumet är dåligt även om en recensent snodde mina Teletubbieshån från min We are the Damnedrecension och applicerade på detta album. Hursomhelst så kan dessa år kanske medfört att vissa saker ändrats, en ny sångare är definitivt inte fel.

Delvis känns bandet igen men jag tycker att deras musik känns mer inriktad på melodierna som kommer fram mer på detta album och dessutom tycks det inte lika forcerat, jag tror att det senare beror på den nya sångaren som har en lite mer konventionell modern göteborgsdödsröst till skillnad från sin föregångare som hade en röst av det mer brutala slaget. Albumet är lite mer varierat än Enemies tycker jag också och vi kan sortera in det i det fack som normalt kallas Göteborgsdöds för det finns mycket som stämmer överens med den genren i bandets musik. De kan nog inte benämnas som det mest unika bandet men de har trots det ändå lyckats få till en ljudbild som inte känns uttjatad eller typisk, ljudbilden är intressant och produktionen av Fredrik Nordström är modern och snygg utan att bli överpolerad. Den digitala versionen vilken är den jag fått att recensera har tolv spår och är ungefär trekvart lång, den fysiska versionen har två bonusspår så den är lite längre.

Jag måste säga att Marionette låter mycket bättre nu än senast jag hörde dem, deras Enemies tyckte jag verkligen inte om men detta album låter faktiskt bra. Bytet av sångare har definitivt varit ett lyft även om den nya sångaren inte heller är något vidare så är han klart bättre än sin föregångare, sången är detta albums akilleshäl då han mest kraxar sig genom låtarna som en annan korp. Förutom den saken tycker jag detta album har en hel del positiva egenskaper, melodierna är snygga och låtarna fungerar för det mesta riktigt bra med fjärde spåret Remember Your Name som den stora höjdpunkten. Så jag måste säga att Marionette förändrats från ett dåligt band till ett bra sådant över de år sedan förra albumet och Nerve är ett album jag inte har något direkt emot att lyssna på även om sången stör mig en aning.

Så med en bättre sångare än förr och dessutom bättre låtar har Marionette lyckats väl att få mig mer positiv till deras musik. Att en halvkass sångare sedan kan sägas vara ett lyft visar väl på hur värdelös den förra sångaren verkligen var, samtidigt var inte det bandets stora problem då, inte på samma sätt som det är på detta albumet när sången egentligen är den enda svagheten. För fans av Göteborgsdödsen är detta med all sannolikhet ett gött köp, för de flesta andra känns det som att det finns bättre extrema alternativ än detta då Nerve låter ganska mycket som det mesta man kan finna i genren. Kort sagt: ett ganska bra album.