Human Temple
Halfway to Heartache

Jag är ingen arkitekt eller byggnadsingenjör men jag trodde tempel blir bättre byggda av material som sten och tegel hellre än människor. Mänskligt tempel… Ja, det lär väl åtminstone vara någorlunda miljövänligt om inte annat.

Human Temple spelar en form av AOR inspirerad power metal som för tankarna till en korsbefruktning av två melodiösa former av rock som normalt kanske inte hör ihop helt och hållet. Detta resulterar också i att vissa låtar hamnar mer åt den ena genren och andra åt den andra och när man jämför dessa låtar med varandra kan det tyckas att Human Temple låter väldigt schizofrena och det tycker jag verkligen att de gör. Från fantastiska traditionella AOR-låtar som Bleeding Through och Run Away kastas vi in i rejäl power metal med keyboards och pampiga episka ljudbilder som inledande I Will Follow och Misery. Sedan finns det låtarna som är mitt emellan men när det låter som mest AOR eller power metal funderar jag en hel del på låtskrivandet - om det inte kommer från åtminstone två olika hjärnor som funderar i två olika banor. En vill göra 80-tals rock med foten i AOR och glamrock medan den andra vill göra power metal. Ja, jag har ingen aning men det känns som nu med tredje Human Temple-albumet har splittringen blivit tydligare än någonsin.

Jag minns att jag ganska mycket gillade 'Insomnia' när den kom för länge sedan då Hallowed fortfarande var en papperstidning men efter det försvann bandet skrämmande mycket och denna finländska konstellation dröjde sex år och flertalet medlemsbyten med att återvända med album nummer två för två år sedan. Tredje albumet gick desto fortare att få ut men det är inget förhastat skivsläpp utan ett album som på alla plan låter riktigt genomarbetat. Produktionen har toppklass med kristallklart ljud och tydlig mixning och mastering som framhäver alla instrument utan att gröta ihop ljudbilden till en huvudvärksbringande massa som det så lätt kan bli. Det känns istället som att alla instrumentalister får sitt utrymme att briljera någonstans i nästan varje låt och låtarna är alla välskrivna och välgjorda med ett helt naturligt flöde hela vägen och riktigt starka refränger nästan överallt. För en som mig som gillar både AOR och power metal är det rena rama julafton att få nästan 50 minuter av mänskligt tempel serverat så här. Men varför låter jag så överraskad? Klart det är bra, de kommer ju från Finland!

Det är två ballader på skivan, den ganska kraftfulla Our World Our Time och den avslutande nästan Eurovision Song Contest-ballad-doftande She Talks To Angels men det är i de snabbare 50% AOR och 50% power metal mixade låtarna som Human Temple gör sig absolut bäst. Jag faller pladask för Fleetwod Mac-covern Little Lies och Some Things Are Never Long Time Ago och det är inte de enda spåren som lyckas trollbinda mig. Jag tycker hela skivan är en orgie i välgjord, välspelad, välarbetad hårdrock av den melodiösa typen. Det enda jag egentligen stör mig på är det här med AOR-spåren kontra power metalen. Men det är väl egentligen inte ens ett problem. Att försöka få ur dessa låtar ur huvudet efter att ha spelat dem är ett desto större problem. Fast det är väl egentligen ingenting negativt?

Ska jag vara ärlig känner jag ingenstans att jag vill ge den här skivan sex poäng (eller sju för den delen) men det betyder absolut inte att jag inte tycker skivan är fantastisk för det. Jag tycker det här är årets tveklöst bästa skiva så här långt och jag är rätt säker på att jag personligen kommer att lyssna mycket på den framöver. När det kommer till betyg är det dock en annan femma därför att jag är långt ifrån övertygad om att så många andra än just power metal-fans och hårt rockande AORare kommer finna lika mycket kul i detta som jag gör. Betyget blir därför just en femma men med en rejäl uppmaning till dig som gillar den här typen av musik: tveka inte - köp den här skivan!