Andromeda
Manifest Tyranny

Som med så mycket annan komplex och komplicerad musik som släpps är det första man tänker på när man hör Andromeda "de låter ungefär som Dream Theater". Och nog är det väl alltid så, men efter tio år som albumsläppande band har Andromeda också lyckats skaffa sig en mer personlig prägel på sin musik än att bara använda kopieringsapparaten på Dream Theaters skivor. 'Manifest Tyranny' är bandets sjunde album och det släpps tre år efter den senaste skivan, det längsta uppehåll Andromeda haft mellan två album så vad de tagit sin gilla tid till att göra denna gång inväntar vi med spänning.

Som med så mycket annan komplex och komplicerad musik som släpps tar det dock några genomspelningar innan alla bitarna börjar falla på sin plats då du spelar 'Manifest Tyranny'. För mig kändes albumet väldigt intetsägande till en början men ju mer chanser jag gav Andromeda att faktiskt sitta på något djupare desto mer kände jag att de faktiskt också gjorde det. Jag visste trots allt vad bandet är kapabla till att göra när de väl får till det från deras tidigare album och när allt kom omkring fanns det en liten skatt dold i även detta album.

Innan jag ska öppna skattkistan och börja gräva fram innehållet tänkte jag bara dela med mig av något som står om bandet (förmodligen självskrivet) på svenska wikipedia: "Deras musikstil lägger tonvikt på stora, mäktiga keyboards och utmärkt trummande. Gruppen är också välkänd för David Frembergs mjuka röst och lysande sånginsats". Jag är förmodligen inte rätt person att döma med tanke på hur färgat 99% av allt material på Hallowed är men att på en källa som wikipedia kalla musiken "utmärkt" och "lysande" är kanske inte riktigt rätt, även om detta måhända är sant. Så vi börjar väl där… är keyboarden mäktig och trummorna lysande? Samt sången lysande?

Tja, delvis är det ju i alla fall så. Keyboarden är kanske inte fullt så mäktig i mina ögon men trummorna lyser åtminstone stundtals till och låter väldigt bra, även om utmärkt kanske är att ta i. Sången är mjuk och behaglig att lyssna på men inte heller den skulle jag börja kalla "lysande" eller skena iväg med allt för överentusiastiska formuleringar för. Det instrument som jag tycker lyser mest är istället basen som hela tiden för musiken framåt. Dessutom tycker jag temat, med krig och olika vinklingar kring detta, lyfter skivan. Det är inte så att jag börjat lyssna på lyrik och sång mer än vad jag gjort förr men musiken har tydligt anpassats efter det och för omväxlingens skull är det något som hjälper istället för stjälper skivan.

Melodierna är oftast väldigt komplexa och oväntade i Andromedas musik men det finns även traditionella "början till slut"-spår på 'Manifest Tyranny', vilket jag tycker är en stor fördel för bandet mot andra band inom genren som bara kör sina komplicerade låtar med hundra tempoförändringar och melodiskiften mitt i utan att riktigt veta varför de har allt detta. Även om Andromeda också har gott om konstiga och avancerade tempoförändringar gör de musik som klart har en baktanke och framförallt som inte söker det konstiga utan som är komplex och genomtänkt. Tempot är oftast högt och många gånger känns det främmande för mig, som om de valt alternativa tempon från det vanliga fjärdedelsbaserade tempot de flesta spelar i. Detta gör att det kanske känns en aning främmande men har du väl haft en chans att ta till dig det känns det lika naturligt som allt annat.

Jag vill även ge en extra guldstjärna till bandet för deras citatinklipp i False Flag där de bl.a. klipper in utvalda delar av Barack Obamas Nobelpris-tal. Snyggt gjort!

'Manifest Tyranny' är en skiva som bjuder på progressiv hårdrock i samma stil som Dream Theater. Den har sina bästa spår i Chosen By God, Asylum och inledande Preemptive Strike men det är inte en skiva som jag tror kommer gå till historien som tidernas bästa album. Den är bra, den är intressant och den är oerhört välgjord. Den har duktiga instrumentalister och en bra sångare men det når inte riktigt över den där ribban för när det blir riktigt bra. Stundtals är den över men på den klarar inte att ligga kvar där. Ungefär som SSK i Elitserien i hockey. De är uppe ett år, trillar ut, tar sig upp bara för att kvala om att få stanna kvar nästa år. Jag tycker dock att den är värd att kolla upp om du är en person som gillar progressiv hårdrock och om du gillat bandets tidigare skivor är jag övertygad om att du kommer gilla även denna!