My Hidden Phobia
s/t

Min dolda fobi heter detta italienska band från en plats som gud glömt lokaliserad någonstans i de norra delarna av stövelnationen. Med aggression blandad med melodier och explosivitet med lyrik som drar ner lyssnaren i mörka mardrömmar eller något i den stilen. Det finns egentligen inte speciellt mycket att hitta om detta band när man skannar igenom internätet och bolaget tillsammans med bandet själva verkar inte heller speciellt intresserade att skriva mycket om albumet eller bandet. Albumet är producerat och mixat av kompetenta personer med erfarenheter från erkända band och det borde båda för något av intresse skulle man kunna tro, dock är jag inte världens största fanatiker av Metalcore men givetvis ska man inte avfärda något förrän man försökt sig på det och My Hidden Phobia får förstås samma chanser som alla andra album jag recenserat.

Musikaliskt är det så kallad metalcore, musik som varierar vrålande med normal sång. Fokuseringen verkar ligga på melodierna och att få fram någon form av känsla av aggressivitet. Lyriken sägs vara mörk men musiken ger inte så mycket av den känslan måste jag säga, produktionen är dock god och skapar en snygg enande känsla mellan det aggressiva och det mer finstämde och ständigt med en känsla för en melodiös uppbyggnad. Välgjord och relativt stilistiskt ordinär metalcore men kanske med lite större dragning åt det melodiösa med ganska flitigt förekommande sång av både den klara och den vrålande. Tolv spår och 44 minuter av musik är vad albumet innehåller, dessutom finns där en ganska stor variation mellan spåren men ändå en bra generell ljudbild tack vare god produktion.

Jag tycker att My Hidden Phobias debut är ganska lyckad, låtarna är generellt sett ganska bra och en del är väldigt medryckande. Alla element i musiken är dessutom hyggligt väl sammansatta och kompetenta, från sång till riffande eller trummande är lyckat. Samtidigt är det inget som riktigt griper tag i mig, jag sitter här och tycker att vad jag lyssnar på är bra men efter tolv genomspelningar nu har jag fortfarande ingen stark minnesbild av detta album. Det känns lite för standardiserat och lite för idéfattigt för att verkligen nå fram till mig, så för mig känns det som ett bra men på samma gång ganska ordinärt album.

Ett album jag har svårt att säga så värst mycket om då det som sagt känns ganska identitetslöst då det inte har något spår som verkligen står ut och då musiken egentligen låter ganska mycket som annat som finns där ute varför det inte känns som det mest intressanta albumet jag fått men samtidigt är det väldigt välgjort så kan man inte avfärda det kvalitetsmässigt.

Inte direkt min dolda fobi (den är för uselt producerad musik) så om du gillar metalcore kan du säkert finna detta album både spännande och intressant men om du som jag har ett mer löst intresse för genren är det ett mer tveksamt val men varför inte kolla upp dem?