Karnak Seti
In Harmonic Entropy

Det här bara måste vara intressant var min första tanke när jag såg detta bandnamn, det blandar trots allt två av de mer intressanta ting som finns. Dels det forntida Egypten, från en svunnen tid då faraoner härskade och allt det där och dels sökandet efter utomjordiskt liv, det är svårt att göra det mer intressant. Så vad vill dessa sökare från Amun-Res område? I Harmonisk Entropi heter albumet och det vittnar också om eftertanke med tanke på att det är en titel som anspelar på termodynamik något som förstås kan användas vid rymdfärder (för er som inte känner till begreppet så är det inom termodynamiken förenklat hur mycket att värmenergin som inte kan omvandlas till arbete). Det är detta portugisiska bands andra album och för en gångs skulle kanske jag kan få göra promotionbolaget som skickar hyfsat med skivor till oss nöjde med en positiv recension för många av deras skivor brukar få långa betyg av mig annars. Nåväl vi ska väl ta oss vidare och titta på vad vi får med detta spännande och egenhändigt släppta album som kanske inte har det snyggaste skivomslaget men man kanske inte kan få allt här i världen.

Musikaliskt är det vid första anblick ganska Göteborgsstiliserad dödsmetall med käcka medryckande refränger, något som också promotionbolaget eller om det är bandet försöker sälja in dem som. Blixtrande, medryckande och väldigt intensivt säger de om dessa portugiser, vilket stämmer ganska väl. Dock finns det lite snygga undertoner från keys och sådant som adderar ett djup, metalcore tror jag även att många vill trycka på att det skulle vara eftersom sången är lite åt det hållet i sitt vrålande. Hyfsad variation kan man också notera med gitarriff som beskrevs lite grann åt tidiga Children of Bodomhållet och i de mer intensiva delarna kan jag väl hålla med om den saken, dock utan finnarnas massiva keyboardsinslag. Från Karnak Seti får vi mer återhållna keyboards som knappt märks men som finns där som nästan obestämbara spänningshöjare. Albumet har nio spår och når en speltid på 47 och en halv minut under vilka vi hinner höra en ganska varierad och väl producerad ljudbild.

Jag säger att det här är ett väldigt bra och väldigt intressant album, ofattbart klämkäckt och medryckande i sin karaktär men samtidigt med ett djup som man kanske inte fullt tar notis om den första eller andra gången man lyssnar på det. Det är dock ett album jag inte tröttnar på trots att det snurrat ganska hårt i musikspelaren under de senaste dagarna och definitivt gått fler gånger än de flesta skivor jag recenserat vilket betyder att det spelats minst femton gånger för det är vad ajtunes säger att jag har gjort och då har den gått i PS3:an genom nätverket ett antal gånger också och fortfarande känns det fräscht och intressant vilket är ett styrkebesked.

Det är ganska svårt att plocka fram någon riktig favorit då jag tycker albumet håller en genomgripande hög kvalité och det bästa spåret kan mycket väl vara det inledande som jag tycker är riktigt bra, samtidigt kan det appliceras på till exempel Golden Age of Downfalls som var spåret jag kör just precis när jag skriver detta och det kan vara många av spåren för med det sköna gitarrspelandet och de väldigt bra melodierna och den medryckande refrängen är det svårt att inte finna alla låtar den bästa just för stunden. In Harmonic Entropy är antagligen det bästa extrema metallalbumet så här långt i år, om vi bortser från årets bästa album förstås, och ännu ett solitt och riktigt bra album jag recenserar 2012.

Kort och gott kan jag säga att om du gillar melodiös extremmetall bör du inte missa detta album för att det är riktigt, riktigt bra.