Tracks
1. Kynning - Einvaldnir er Her
2. Dreptu Allur
3. Uppruni Vonsku
4. Kynning - Fjórði Ríku
5. Fjórði Ríkins Uppgangur
6. I Eldur og Ðrumur
7. Vondur
8. Hrafnins Auga er sem Speglar á Botni af Satans Svarta Salur
9. Eitt Bergmál ur Framtiðinnar Dagar
10. Kirkjur Skola Brenna (instrumental)
11. Sigurskrift
12. Guð er Dáinn
13. Ekki krist - Opinberun I & II
14. Èg Daemi Oss til Dauða
15. Ekki Nein Verður Saklaus
16. Beitir Hnifar Skera Djupur
17. Höfðingi Satan
disc 2
1. Kill Everyone
2. You Don’t Move Me, I Don’t Give a Fuck (Bathory Cover)
3. Rocka Rolla (Judas Priest Cover)
4. Red Hot (Motley Crue Cover)
5. Love Me Tender (Elvis Cover)
6. Panzer Legions of Vondur
7. The Ravens Eyes are as Mirrors on the Bottom of Satans Black Halls
8. Uppruni Vonsku
9. Eitt Bergmál ur Framtiðinnar Dagar
10. Èg Daemi Oss til Dauða (instrumental)
Band:
Tony Särkkä "IT" (Bass, Guitars, Vocals, Violin)
Jim Berger "All" (Vocals)
Discography:
Vondur (Demo 1995)
Striðsyfirlýsing (1996)
The Galactic Rock'n'Roll Empire (EP 1998)
Guests:
Info
A. Balogh (Vondur logo)
Desire (Photography)
IT (Producer)
Michael Bohlin (Mixing, Engineering, Remixing, Remastering (on "Striðsyfirlýsing"))
Peter Tägtgren (Mixing, Engineering (on "The Galactic Rock n Roll Empire"))
James Murphy (Mastering (on "The Galactic Rock n Roll Empire"))
Silere Omnia (Artwork)
All (Vondur logo, Artwork
Striðsyfirlýsing was recorded at Helvete Studios 1995.
Originally published by Necropolis Records 1995.
The Galactic Rock n Roll Empire was recorded at Abyss Studios 1996.
Originally published by Necropolis Records 1998
Upprunni Vonsku was recorded at Cunt Krishna studios 1994.
Released 2011
Reviewed 2011-10-05
Det är 15 år sedan Vondur gav ut EPn 'The Galactic Rock 'n' Roll Empire' och sedan försvann. Men genom skivan 'No Compromise' är de nu tillbaka, dessa svenska svartmetallare som har lyrik på Isländska och gör musik som låter som soundtracket till originalet av Apornas Planet blandat med ljudet från en varvande motorcykel. Nu på skivbolaget Osmose som är ett av dessa bolag som verkar försöka sprida så mycket dålig musik de kan över världen. Ni kan ju alltid kolla in vad jag tyckte om TotalSelfHatred, Kaoteon eller Sjodogg så förstår ni precis vad jag brukar tycka om musik som kommer fram genom Osmose. Nu är det så dags för ännu ett album som skulle kunna skapa världskrig, driva djurvärlden till att försöka utplåna mänskligheten eller skaka vår planet ur sin omloppsbana så att vi hamnade i solen och brändes upp likt så man brinner i Helvetet när man inte följer Bibeln. Eller något.
För att bli lite allvarliga för en stund. Här är en seriös fråga: vad är man för en mentalt störd jävla idiot om man tycker det här är bra?! Vad är man för totalidiot om man tycker detta är värt att ges ut på skiva? Alltså jag blir så jävla arg att jag inte ens kan hitta ord för hur jävla korkad jag tycker människorna som gjort och släppt den här skivan är. Jag hatar dem, utan att ens ha träffat dem! Fick jag skicka en burk full med lidande till en grupp valfria människor skulle det utan tvekan vara människorna som satte ihop det här. Stundtals skrattar jag åt den patetiska sången på Isländska som låter som en parodi. Stundtals vill jag bara slå sönder högtalarna som spelar det här oljudet för mig. Stundtals får jag sådan huvudvärk att jag mer än gärna tagit cyanid. Och stundtals låter det ändå någorlunda.
Albumet spänner över två skivor och når en totaltid om en timme och 20 minuter, dvs 80 minuter. Den första skivan är klart sämst och det är den del som är menad mest seriöst från bandet, medan andra skivan innehåller covers på bl.a. Judas Priests Rocka Rolla och Elvis Preslys Love Me Tender. Skivan är en form av samlingsplatta och består således av äldre låtar från bandet. Så gott som varenda jävla låt det här bandet satt ihop finns med och uppriktigt sagt låter det så dåligt större delen av skivan att jag skulle kunna likställa den med mjältbrand. Men tack och lov är den inte så hela vägen genom de 80 minuterna för varvat emellanåt har vi några låtar som faktiskt är rätt okej och coverlåtarna (förutom Love Me tender) är faktiskt rätt okej när allt kommer omkring. Det är lite som att åka i en fruktansvärt obekväm bil som då och då spelar en hyfsat bra låt i stereon. Det är inte kul, men det går att härda ut så länge det ligger på topp.
Stilen Vondur spelar i känns igen från otaligt antal av andra band. En kråka som kraxar så som kråkor normalt kraxar, fast nu på isländska. Två trummor som trummas på likt en tvåtaktsmotor spelad upp tre gånger snabbare än normalt. Sedan någon som står och trycker ner så många tangenter på en synth som han kan komma åt samtidigt i ett förutbestämt trycka-ned-tempo. Sedan gitarrer som försöker återskapa den där fantastiska stämningen från första Apornas Planet-filmen från 60-talet. Fantastiskt, men menat på ett negativt sätt.
Jag är faktiskt förundrad över att något så här dåligt går att göra och enda anledningen till att den inte gör TotalSelfHatred och Kaoteon sällskap på enpoängaren är de där udda hyfsade låtarna som dyker upp emellanåt. En samlingsskiva med Vondur är dock för mig inget annat än en 27 spår lång, 80 minuter varaktig och psykiskt påfrestande vånda som jag hoppas slippa behöva genomlida fler gånger. Att släppa en skiva som detta förtjänar bara ett öde, förintelse genom frätande syra. På både skiva, artister och skivbolag!
HHHHHHH
