Recension TotalSelfHatred - Apocalypse in Your Heart 2011

När det kommer till att göra riktigt dålig musik tycker jag att det på något sätt känns som det krävs mer av artisten än när det kommer till riktigt bra sådan. Att göra riktigt bra musik kräver naturligtvis otroligt mycket av den/dem som gör det. Sett procentuellt så är det ytterst få band som lyckas göra riktigt, riktigt grymma skivor. Men detsamma gäller riktigt dåliga skivor. Oftast finns det ju någonting som låter hyfsat med det artister och band gör. Så att bestämma sig för att spela in en skiva trots att man låter helt jävla kassa, att verkligen spela in den, mixa ihop den och få den utgiven. Det krävs jäkligt mycket att lyckas med det. Framförallt att lyckas plåga sig själv igenom sin egen skit tillräckligt många gånger för att komma förbi dessa steg och aldrig stanna upp och tänka "fy fan, vi är verkligen helt jävla kassa! Varför fortsätter vi spela in den här skivan?".

Ett riktigt jävla uselt band är detta, TotalSelfHatred. Det hörs nästan på bandnamnet när vi ska lyssna på 'Apocalypse in Your Heart' att det inte kommer låta som 'Metallica', 'Apetite For Destruction', 'Smells Like Teen Spirit' eller något annat av dessa klassiska verk som troligtvis kommer finnas med oss i resten av all modern tid. Och mycket riktigt. Det låter uppriktigt sagt som det sämsta jag någonsin hört inspelat på en skiva. Det låter värre än fjorton tondöva tonåringar som sjunger á cappella. Även om de tondöva tonåringarna skulle sjunga på fjorton olika låtar samtidigt och alla vara tvungna att använda röstgeneratorer. Man nästan längtar efter att höra krokodiler para sig hellre än detta och det finns vissa saker, vilka jag antar kan uppfattas som något extrema, som jag är beredd att göra för att slippa behöva lyssna på denna skiva igen. Som att åka till LV-426 för att betrakta djurlivet. Eller stanna en vinter på Overlook Hotel. Eller bokar in en tid hos tandläkare Alan Feinstone. Eller åker till Isla Sorna för en semester i Karibien. Men tro mig, efter att ha hört den här skivan kommer även ni vilja göra dem sakerna hellre än att slå på 'Apocalypse in Your Heart'.

Skivan börjar med sina två sämsta spår och blir lyckligtvis bara bättre därifrån. Men att prata om en förbättring här är ungefär som att prata om en förbättring i form av att du efter knäskålarna börjar matas in i en köttkvarn med en halv decimeter per minut istället för en hel. Det blir lite "Åh vilken tur att du genomför denna tortyr aningen mindre plågsamt". Tortyren vi pratar om består av 50 minuters rörig extrem metal fördelat på sju låtar med det kortaste spåret på hela 5.19. Om ni har någon som helst koll på extrem metal så vet ni att det vanligaste är att man gör ganska korta låtar överlag och kanske drar ut tiden på något enstaka spår som kanske är instrumentalt eller så. Anledningen till detta tror jag är för att de flesta band inser att allt för långa låtar av extremt hård musik mest bara blir jobbigt. Vilket också resulterar i att ytterst få death och black metal skivor blir 40 minuter eller längre. TotalSelfHatred tycker visst att den musik de spelar är så pass värd att höra i långa spelcykler att de flesta av deras låtar är 6-7 minuter långa.

Jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva det vi hör på 'Apocalyse in Your Heart', men några saker som kommer i åtanke är "byggarbetsplats", "fria händer för förskolebarnen på instrumenten" och "Lemmy Klimister som slagit sig själv på tummen med en hammare". Sätter man ihop dessa beskrivningar tror jag vi får den bästa beskrivningen av dem alla. Lemmys högljudda svordomar efter att ha slagit sig själv på tummen med en hammare då han på byggarbetsplatsen häll på göra en nytt klassrum på förskolan men blev störd av barnen som höll på föra oväsen med instrumenten utan att veta hur man använder dem.

Det är verkligen fruktansvärt dåligt detta. Det finns absolut ingenting att berömma. Ingenting att ta fasta på och utveckla till nästa skiva eller någonting som kan tilltala en grupp människor som bandet kan kalla för sina fans. Att recensera skivor brukar jag tycka är lite okänsligt när man skriver för alla som får syn på ens recension att man ogillar något som en grupp människor lagt ned hjärta och själ på att sätta ihop. Men med band som TotalSelfHatred behöver man inte känna så för det kan omöjligt finnas någon som lagt ned vare sig det ena eller andra på denna skiva. Den känns som ett resultat av någon som ville kolla hur pass dåligt material som de kunde få ut på skiva. Jag tycker faktiskt mest synd om skivbolaget som lagt pengar på skivan, men å andra sidan är det knappast någon som tvingat dem till att göra det. Beslutet att göra detta har de förmodligen tagit själva och då kan man ju istället tycka att det är rätt åt dem när de plågar oss recensenter med sådan obeskrivligt dålig dynga som detta.

Alltså jag vet att bara för jag tycker detta är helt uselt inte behöver betyda att alla gör det, men saken är den att jag letar verkligen bra och dåliga saker i de skivor jag recenserar. Det kan tyckas som att Halloweds recensioner mest bara är ploj, och till viss del är dem ju det också, men vi gör verkligen vår läxa med varje band vi recenserar. Vi gör en grundlig efterforskning, vi lyssnar på skivor minst fem gånger, oftast 10-15, och vi är verkligen noga med att poängtera vad som är bra och mindre bra samt varför vi tycker så. Även om det ligger dolt i en massa konstiga metaforer och liknelser och andra omskrivningar. Men jag kan verkligen inte finna någonting i denna skiva som jag kan tänka mig att någon skulle kunna gilla. Det som låter lite bättre än så dåligt du kan tänka dig dränks i ett fruktansvärt ljud eller kan inte höras p.g.a. det oljud sångaren dränker allt, vilket påminner ganska mycket om ljudet en skata gör när den blir jagad av korpar och biten i vingarna.

Skulle någon ge mig den här skivan skulle jag hellre skjuta mig själv i huvudet med en rejäl pistol än att behöva ta emot den. Jag skulle hellre hälla ut en dunk bensin över mig och tända eld på mig själv än att höra någon spela den. Jag skulle hellre lägga mig framför en skördetröska än att vet att jag ägde den. Och jag hade hellre kört mig själv genom en mangel än att se den. Det är det sämsta jag hört under mina nio år som musikrecensent och jag dricker hellre syra och fräter sönder innifrån än att leva vidare om jag inte lyckas förtränga hur den här skivan låter. Den är min nya definition av hur illa någonting kan låta. Tyvärr Endstille, Benighted och I Shalt Become - ni har blivit degraderade.

HHHHHHH

TotalSelfHatred Apocalypse in Your Heart

TotalSelfHatred
Apocalypse in Your Heart