Benighted
Icon

Ärligt alltså, det här måste vara ett skämt, va? Jag tror aldrig jag skrattat så mycket i hela mitt liv av att lyssna på en CD – och jag har lyssnat på Hassan skivor!

Allt med den här skivan är så jäkla komiskt. Skivomslaget – jag skrattar ihjäl mig! En kalrakad, naken snubbe står och stirrar rakt uppåt som den mongoloid han förmodligen är. Bakgrunden ser ut som ett nedsnytet papper med olika nyanser och ränder med kontraster. Logotypen ser ut som om ett barn suttit och försökt skriva ”Evighet” men det mesta ser ganska halvt oläsbart ut. Låttitlarna, herre jösses. Läs själva, jag behövde ta en paus efter låt tre för mina ögon var helt tårfyllda av allt skrattande. Och vad i hela detta universum är det för vokalist de grävt fram? Snälla någon, nyp mig i näsan för jag måste inbillat mig allt det jag nyss hörde. Inte kan väl någon mena att detta skulle vara sång… eller ens… musik? Till och med bandnamnet antyder ju att det är ett skämt – Benighted (godhjärtad), ett väl menat skämt, med andra ord. De har haft goda avsikter när de skämtat till det - skojat med ”gott hjärta”, så att säga.

Så, eftersom Osmose valt att skämta med mig, ska jag skriva en precis lika seriös recension tillbaka.

Den här skivan är jääätte bra! Det är jätte bra musik av ett gäng jätte häftiga killar. Speciellt häftig är sångaren, jag älskar verkligen sången! Den låter jätte häftig, tuff, cool, grym, elak – allt det som sång ska göra. Varierad är den också, men inte komisk. Jag börjar inte skratta en enda gång åt sången. Speciellt inte halvvägs in i andra låten när de har fem sekunders helt motiverat rapande mitt i allt innan låten fortsätter som inget hänt. Den delen tycker jag är ett musikaliskt mästerverk och det vore omöjligt att se det som annat än helt seriöst. Den näst sista låten har ett grymt varierat gitarrspel. Jag menar, de spelar säkert dubbelt så många som ett ackord hela låten igenom, hur många grupper kan säga det? Det låter inte alls som kaos, de verkar veta precis vad de gör med sina instrument.

Jag tycker det är synd att skivan bara är ungefär 43 minuter lång. Jag skulle vilja höra mycket mer av detta välkontrollerade mästerverk! Gitarrer som är otroligt avancerade, en bassist som vet precis hur man spelar, trummor som är allt annat än bara försöka slå på så många trummor på så kort tid som möjligt och helt enkelt perfekt sång! Det är så otroligt braa!

Vänta lite… ska bara läsa ett mail från skivbolaget. ”Hej Hallowed, vadå skämt? Nej, vi är verkligen seriösa med den här skivan!!”.

Hoppsan … Okej … Let me just … get something … out from my car … *ljud av fotsteg, en bildörr som öppnas och stängs och en rivstart med däckskrik*

’Icon’ ska vara ett konceptalbum där varje låt ska symbolisera ett stadie i en psykiskt sjuk människas liv men det hela är bara psykiskt sjukt! Genomsugigt hela vägen igenom och totalt meningslöst. Det finns fragment av bra inslag i skivan, men de krossas innan man ens hinner ge en komplimang för det. Okej, en sak är bra – det är väldigt bra ljud, bra produktion. Men snälla Osmose – lyssna på era artisters skivor INNAN ni ger ut dem, så kanske vi slipper skräp som detta i framtiden. Snälla!

HHHHHHH