Band:
Anthony Kaoteon (all strings)
Walid Wolflust (vocals)
Ziad "Blaster" (drums)
Discography:
Debut
Guests:
Info
Dan Swanö (master)
Released 2011-02-21
Reviewed 2011-02-09
Missförstå mig rätt nu, det finns otroligt mycket musik som är sämre än Kaoteon, men det spelar ingen roll om ett band är sämst i världen eller bara nästan - är de kassa så är de kassa. Dålig musik är subjektivt, men får man ett par hundra skivor om året att recensera kommer det alltid finnas en bunt av dem som man tycker är riktigt usla. Jag personligen har svårast med musik som endast är gjord för att vara hård utan att veta egentligen hur man gör hård musik bra. Kaoteon tillskriver sig denna skara.
Egentligen har jag nog varit lite orättvis mot Kaoteon än så länge, t.ex. när jag i början sade att de är ett av de band jag gärna hade velat cementera in i en atombombad vulkan, för faktum är att dem egentligen är ganska bra. Med "ganska" menar jag dock "fruktansvärt" och med "bra" menar jag "värdelösa". Jag förstår inte för en enda sekund vad poängen är med att göra en skiva som 'Veni, Vidi, Vomui'. Den har ingen melodiös uppbyggnad. Ingen rytmisk uppbyggnad. Ingen harmonisk eller logisk uppbyggnad. Vad jag tycker är att bandet istället för att göra en skiva med uppenbarligen totalt okontrollerade ljud borde ha skrivit en bok. Det är uppenbart att anledningen till att de gjort skivan inte är för att de vill uttrycka någon form av musikalisk anda eller känsla så jag antar att enda anledningen till att de gjort skivan är för att de vill säga något som de uppenbarligen tycker är viktigt. Men vad det än är de vill säga så har de fullkomligt misslyckats med det.
Om Kaoteon inbillar sig själva att de skulle bli rockstjärnor med vad de bjuder på här är de uppenbarligen mer korkade än vad som motiverar att de får gå fria ute på öppen gata. Så, klart är med andra ord att genom en skiva som denna skulle de inte få en stor publik. Dvs att vilket budskap de nu än har så får de ingen som lyssnar. Och det är ju uppenbart att med en skiva som låter som denna att folk omöjligt kommer att uppfatta vad det nu är dem försöker säga. Och det är ju ytterligare självklart att i dessa tider vi lever i med Spotify, iTunes och illegal nedladdning så kommer det inte heller finnas någon som kan LÄSA deras texter. Så åter igen - vad för viktig sak de än försöker säga med 'Veni, Vidi, Vomui' har de lyckats enormt med det! Med "enormt" menar jag just "enormt" men med "lyckats" menar jag egentligen "misslyckats".
Musiken, om vi nu kan kalla det som finns på 'Veni, Vidi, Vomui' för musik, som går att höra på skivan utgörs av oplanerat smattrande på alla instrument utan sammanhang och samband med varandra. Den så kallade sången låter mest som okontrollerat rapande - som att någon fått en sjukdom som gör att den inte kan sluta rapa. Och om nu det finns någon som tycker detta låter som lockande kan jag berätta att detta blir enormt irriterande i slutänden. Och när jag säger "irriterande" menar jag verkligen IRRITERANDE! Det är totalt obegriplit för mig att resurser läggs på sådant som detta. En bok hade varit billigare att göra, lättare att förstå och de hade fått ut sitt budskap bättre med det.
Instrumentalt låter det inte det minsta bättre än på sångsidan. Medan sången mest går ut på att utsöndra läten så handlar det instrumentalt bara om att göra ljud som inte är fullständigt oväsen men som fortfarande låter så illa att det ändå är det. Tänk er följande: Ni sitter mitt i ett klassrum för en förskoleklass. Bakom dig sitter en busunge och slår på bänkskivan med handflatorna. Bredvid sitter en unge med två pennor i varje hand och trummar på bänkskivan. Framför honom sitter en annan unge med en penna i varje hand och trummar på två plastburkar. På andra sidan om dig sitter någon och blåser in i ett papper. Och framför honom sitter någon och gör fisljud med armarna. Bakom och till vänster om dig sitter någon och pratar i ett vansinnigt tempo. I andra hörnet om dig sitter någon och pratar in i händerna långsamt. I ett tredje hörn om dig sitter någon och skriker och i ett fjärde sitter någon och hostar. Långt bort någonstans i klassrummet sitter någon och stampar med fötterna och en annan och sparkar på en stol så den välter om och om igen. Någonstans där har du hur Kaoteon och den här skivan låter. Du kan stå ut ett par minuter. Kanske med ett riktigt bra tålamod en kvart eller så. Men när en halvtimme känns som det tredubbla och 45 minuter som ett dygn med ljud du kan tänka dig att plåga serievåldtäktsmän och seriemördare med så förstår ni kanske vad detta är för jävla dynga.
Kaoteon gör detta årets första riktigt genomusla skiva. Det är årets första skiva som inte lever upp till ett enda baskrav för hur musik kan, bör eller ska låta.Det är årets första skiva som får ett poäng. Det är årets första skiva som förtjänar att kastas ned i en vulkan, tillsammans med en atombomb och sedan cementera igen den. Spyfärdig blir man.
HHHHHHH
