Band:
Bill Berry – drums; percussion; backing vocals
Peter Buck – electric and acoustic guitars
Mike Mills – bass guitar; backing vocals
Michael Stipe – vocals
Discography:
Murmur (1983)
Reckoning (1984)
Fables of the Reconstruction (1985)
Lifes Rich Pageant (1986)
Document (1987)
Green (1988)
Out of Time (1991)
Automatic for the People (1992)
Monster (1994)
New Adventures in Hi-Fi (1996)
Up (1998)
Reveal (2001)
Around the Sun (2004)
Accelerate (2008)
Collapse into Now (2011)
Guests:
Shamarr Allen – trumpet on "Oh My Heart"
David Arenz – violin on "Shiny Happy People"
Ellie Arenz – violin on "Shiny Happy People"
Denise Berginson-Smith – violin on "The Sidewinder Sleeps Tonight", "Everybody Hurts", and "Nightswimming"
Mark Bingham – string arrangements on "Shiny Happy People"
David Braitberg – violin on "Shiny Happy People"
Andy Carlson – violin on "Electrolite"
Knox Chandler – cello on "The Sidewinder Sleeps Tonight", "Everybody Hurts", and "Nightswimming"
Andrew Cox – cello on "Shiny Happy People"
Nathan December – guiro on "Electrolite"
Lommie Ditzen – violin on "The Sidewinder Sleeps Tonight", "Everybody Hurts", and "Nightswimming"
Patti Gouvas – violin on "The Sidewinder Sleeps Tonight", "Everybody Hurts", and "Nightswimming"
George Hanson – conductor on "The Sidewinder Sleeps Tonight", "Everybody Hurts", and "Nightswimming"
Reid Harris – viola on "Shiny Happy People", "The Sidewinder Sleeps Tonight", "Everybody Hurts", and "Nightswimming"
Peter Holsapple – acoustic guitar on "Losing My Religion" and "Shiny Happy People"
John Paul Jones – orchestral arrangements on "The Sidewinder Sleeps Tonight", "Everybody Hurts", and "Nightswimming"
Leroy Jones – trumpet on "Oh My Heart"
Ralph Jones – double bass on "Shiny Happy People"
Kirk M. Joseph, Sr. – sousaphone on "Oh My Heart"
Lenny Kaye – guitar on "Alligator_Aviator_Autopilot_Antimatter"
John Keane – pedal steel guitar on "Country Feedback"
Kathleen Kee – cello on "The Sidewinder Sleeps Tonight", "Everybody Hurts", and "Nightswimming"
Dave Kempers – violin on "Shiny Happy People"
Daniel Laufee – cello on "The Sidewinder Sleeps Tonight", "Everybody Hurts", and "Nightswimming"
Scott McCaughey – guitar, keyboards, backing vocals, accordion
Elizabeth Murphy – cello on "Shiny Happy People", "The Sidewinder Sleeps Tonight", "Everybody Hurts", and "Nightswimming"
Paul Murphy – viola on "Shiny Happy People", "The Sidewinder Sleeps Tonight", "Everybody Hurts", and "Nightswimming"
Heidi Nitchie – viola on "The Sidewinder Sleeps Tonight", "Everybody Hurts", and "Nightswimming"
Peaches – vocals on "Alligator_Aviator_Autopilot_Antimatter"
Bill Rieflin – drums, bouzouki, keyboards, guitar
Kate Pierson – vocals on "Shiny Happy People"
Sandy Salzinger – violin on "The Sidewinder Sleeps Tonight", "Everybody Hurts", and "Nightswimming"
Sou-Chun Su – violin on "The Sidewinder Sleeps Tonight", "Everybody Hurts", and "Nightswimming"
Judy Taylor – violin on "The Sidewinder Sleeps Tonight", "Everybody Hurts", and "Nightswimming"
Deborah Workman – oboe on "The Sidewinder Sleeps Tonight", "Everybody Hurts", and "Nightswimming"
Info
All tracks written by Bill Berry, Peter Buck, Mike Mills and Michael Stipe unless otherwise noted.
Produced by: Mitch Easter, Don Dixon, Joe Boyd, Don Gehman, Bill Berry, Peter Buck, Mike Mills, Michael Stipe, Scott Litt, Pat McCarthy, and Jacknife Lee
Chris Bilheimer – art design
Jay Weigel – orchestral liaison on "Shiny Happy People"
Released 2011-11-11
Reviewed 2011-11-29
Om ni tycker att de tre liknande banden är åt helvete får ni skylla på Last-FM för det var från deras liknande band lista jag knyckte dem, deras musik beskrivs annars som midtempo, semifolkiga, rockballadliknande låtar i alla fall om vi ska tro den allmänna uppfattning som beskrivs av bandets gitarrist Peter Buck. Jag antar att ni hört spår som Losing My Religion, Shiny Happy People, The End of the World as We Know it (and I feel fine, Radio Free Europe, What’s the Frequency Kenneth? och så vidare så egentligen behöver jag nog inte skriva mer än så med tanke på hur ofta detta band har ockuperat radiovågorna runt om på denna planet. Produktionen är bra, det märks att det kommer från olika album och tidsåldrar men inte så mycket i produktionen utan mer stilmässigt, det är väldigt varierat förstås eftersom det är material från en massa album från ett band som aldrig nöjt mig med att stå still. Dock kan du ju givetvis höra vilket band de är då de har ett speciellt sound och en sångare med en väldigt egen, karismatisk röst. Som jag nämnde, 40 spår och det tar två och en halv timme att spela igenom allt.
Best of album har aldrig någonsin direkt tilltalat mig eftersom de ofta känns som samlingar som släpps för tidigt i ett bands karriär och som oftast också känns som ännu ett sätta att klämma av fansen lite mer pengar. I detta fall kan man dock tala om att det faktiskt finns ett visst logiskt behov av detta album då det markerar bandets avslutning, R.E.M. är trots allt numer splittrat som band och kommer inte släppa några fler album så varför inte avsluta med ett dokument av bandets långa karriär? Det finns inget skäl till att inte göra det och med tanke på hur många spännande hits bandet lyckats skrapa ihop under sina många år som aktivt band så måste det varit en ganska jobbig urvalsprocess.
Vad ska jag säga om låtarna då, mina R.E.M. Favoriter finns med, Losing My Religion, Shiny Happy People, The End of the World as We Know it, Radio Free Europe, What’s the Frequency Kenneth? och fler därtill, ett väldigt kul album och en skön tripp genom ett spännande och framgångsrikt bands långa karriär.
Det är lite trist att bandet väljer att läggs instrumenten på hyllan, åtminstone som R.E.M. men samtidigt är det rätt grymt att de väljer att sluta när de känner att de inte har något mer att bevisa eller inspirationen att gå vidare som band. Om ni tror att de kommer att återförenas igen kan jag bara säga att de gått ut och sagt att det aldrig kommer att hända och hade det varit ett annat band hade jag nog trott inte trott det men R.E.M. har alltid följt sina egna instinkter och idéer och burit sin framgång med ödmjukhet och integritet så när det gäller dem är det nog så att vi med detta ser det sista av R.E.M., åtminstone det sista som de lägger sina händer vid för det kan ju alltid hända att skivbolagen tycker att det vore värt att släppa en och annan ny kompilation med samma låtar bara för att tjäna lite nya pengar.
Om ni missat R.E.M. så är detta den perfekta inkörsporten till ett band som revolutionerat, inspirerat och nått massiva framgångar inom den alternativa rockscenen. Inget snack om saken det är ett album som firar en fantastisk karriär men som samtidigt känns lite sorglig med tanke på att det är deras sista alster. Men vaddå? Everybody Hurts, eller hur? Nåväl det är en samling med riktigt bra låtar och det är ett fint dokument över deras karriär som jag sade men på något sätt kommer aldrig en samlingsskiva kunna ersätta att ha albumen att lyssna på och jag drar hellre på Out of Time eller Document än att lyssna på detta album. Men för er som inte har något av dessa är det ett riktigt bra köp och jag måste erkänna att jag själv funderar på att komplettera samlingen med detta samlingsalbum. Frågan är om de kan sätta en bättre punkt för R.E.M.
HHHHHHH
Föregående recensioner:
Royal Hunt - Show Me How to Live
Theocracy - As the World Bleeds
Nickelback - Here and Now
Föregående artiklar:
Majesty
Steve Hackett
Evergaze Eternity