Recension Lord Volture - Never Cry Wolf 2011

Tracks
01. Never Cry Wolf
02. Taiga
03. Wendigo
04. Celestial Bodies Fall
05. Korgon's Descent
06. Minutes to Madness
07. Necro Nation
08. I am King
09. Into the Lair of a Lion
10. Brother
11. The Wolf at your Door

Band:
David Marcelis - lead & backing vocals
Paul Marcelis - lead, rhythm & acoustic guitars, backing vocals
Leon Hermans - lead & rhythm guitars, backing vocals
Simon Geurts - bass, backing vocals
Frank Wintermans - drums, backing vocals

Discography:
Beast Of Thunder (2010)

Guests:
Sean Peck - vocals on 'Into the Lair of a Lion'
Mark Bogert - guitar solo on 'Minutes to Madness'
Sinem Cangir, Yuma van Eekelen and Bart Hennephof - backing vocals

Info:
Music and lyrics by David Marcelis, music in 'Brother' by Paul Marcelis and David Marcelis
Produced and mixed by Bart Hennephof, Yuma van Eekelen and Lord Volture
Mastered by Bart Hennephof and Yuma van Eekelen Recorded at Excess Studio, Rotterdam and Final Focus Studio, Tilburg
Artwork by Bas Wijers

Released 2011-11-11
Reviewed 2011-11-13

Links:
lordvolture.com
myspace
youtube
bandcamp
last-fm
soundcloud
rock'n'growl

Ropa aldrig varg är vad nederländska Lord Volture säger med sitt nya album som har ett riktigt spännande omslag, de jämförs med stora namn ur den så kallade US-power metalen. Det betyder förstås en lite mer rejäl och kraftfull variant av den europeiska power metalen, Never Cry Wolf är deras andra album som sägs vara en utveckling av deras tidigare album utan att kompromissa med sin energiska musik. Vi har lite djurreferenser i spårlistan till detta album där vargar och lejon förekommer bland Taigans träd och utanför din dörr. Sångaren utropar sig dessutom till kung bland dessa spår, men vad kan vi då säga om kvalitén på dessa lorders andra album som predikar att vi inte ska ropa varg.

Musikaliskt kan det väl sägas vara som det sägs i promoinformationen, det vill säga power metal av den amerikanska skolan vilket förstås betyder att det är lite tyngre och lite mindre melodiöst än samma genre av den europeiska skolan. Det betyder också att sångaren inte är lika falsettig och lika finstämd som de europeiska sångarna brukar vara, tänk Iced Earth, Jag Panzer eller något av dessa band om ni har den referensramen, även band som Wizard kan tyckas ganska nära. Kraftfulla och energiska låtar är vad de bjuder på med sitt andra album, kanske inte sådär jättehögt tempo genom de elva spåren men ändå gott om energi. Vad jag också kan säga är att variationen kanske inte är den absolut största genom de elva spåren eftersom tempot är ganska mycket detsamma genom hela albumet, dock kan du säga att det är hyfsat varierat inom en ganska snäv referensram. De elva spåren tar en bit över en timme att spela sig igenom och har ungefär lika mycket bett som albumets omslag.

Generellt sett tycker jag att detta är ett bra album, kraftfullt med mycket energi och även är det ganska melodiöst och intressant. Ett bra jobb tycker jag att de har gjort med flera trevliga spår, första spåret Never Cry Wolf är väldigt bra sedan är andra spår som sätter sig Wendigo och Minutes to Madness, de är väldigt trevliga spår som lyfter albumet ganska mycket och känslan för detta album är väldigt positiv.

Men en timme och lite till, det är en lång tid att hålla lyssnarens intresse uppe och när det gäller den saken tycker jag inte riktigt att de lyckas. De bjuder inte på tillräckligt mycket variation för att hålla mitt intresse uppe genom alla spår och alla minuter som det tar att spela sig igenom, deras alla låtar är av ett liknande tempo och en väldigt liknande karaktär vilket gör att albumet känns väldigt långt. Att ett album känns väldigt långt är alltid någonting som sänker det totala intrycket av detsamma, då man minns albumet snarare som långt än som riktigt bra.

Så med bra spår men problem att sluta i tid känns inte Lord Voltures album så bra som det faktiskt borde ha varit, om det hade varit 40 minuter istället för över 60 minuter så hade det nog kunnat få en poäng till men nu är så inte fallet och detta album blir ännu ett av de där albumen som känns välgjorda och bra men samtidigt väldigt tradiga att spela sig igenom. Därför blir mitt omdöme om aldrig ropa varg att det är ett bra album som pågår under alldeles för lång tid och således slutar med att vara ett hyfsat album.

HHHHHHH

Lord Volture Never Cry Wolf

Lord Volture
Never Cry Wolf