Angeline
Disconnected

Svenska Angeline noterar på sin hemsida att de är established 1987 och tittar man på deras diskografi måste man ju säga att det blir respektingivande med en så lång erfarenhet och hela ett album släppt innan detta och det släpptes förra året, vad fan sysslade de med fram till dess? De släppte EPs och grejer stod det i en recension jag såg, men de lyckades aldrig nå hela vägen vad det verkar. Åtminstone tills Avenue of Allies bestämde sig för att satsa på bandet, jag har inte hört debuten och den har vi inte recenserat så detta blir min första bekantskap med detta svenska band.

Deras musik faller under vad som ofta kallas melodiös rock och den som påstår att det är nyskapande har aldrig tidigare hört melodiös rock. Klassiskt stiliserad melodiös rock med medryckande refränger, talande gitarrslingor, atmosfärskeyboards, lite stråkar och allt det där som bör finnas på en melodiös rockskiva värd namnet. Hyfsat varierat är låtmaterialet dock tycker jag inte att det direkt faller utanför de uppställda ramarna, produktionen är klar och välljudande vilket förstås bara är enligt mallen. Ljudbilden är klassisk melodiöst rockig och sångaren Jocke Nilsson som också producerat albumet har en ganska typisk röst för genren, finstämd med mycket känsla inblandad. En del rockkliché kan du också finna om du letar, men till största delen är det ganska typisk klassiskt sent åttiotalsinspirerad melodiös rock med mer modern produktion. Tolv spår och femtiotre minuter är hur mycket du får om du väljer att investera dina pengar i vad Angeline har att erbjuda så här i juletider.

Är det värt att ge någon Angelines senaste album i julklapp? Kanske inte till fans av dödsmetall eller något i den stilen men till den reguljäre musikkännaren kan den säkert vara en fin klapp att slå in i ett svart papper med gulmönster. Kanske inte så juligt men hårdrockare hatar julen, det vet ju alla. Men jag skulle vilja säga att jag skulle inte bli ledsen om jag fick en inslagen Disconnected under julgranen som jag inte har så det skulle vara väldigt konstigt men om jag fick den som klapp skulle jag bli glad. Det är nämligen ett bra album, de må vara en bit ifrån nyskapande men de melodier som Angeline har att erbjuda gör att den nyskapande biten kan läggas åt sidan lite grann. Flera minnesvärda refränger både i lugna och mer energiska låtar lyckas de skapa.

When the Lights Go Down, Falling Into You och Solid Ground håller jag som de vassaste spåren och sedan finns ett flertal andra som också är riktigt bra men kanske inte minnesvärda på det sättet. Allt är dock inte frid och fröjd det finns några spår som jag kan vara utan där kanske Run Run Run är det tydligaste exemplet på något riktigt tråkigt och även I Had Enough är lite av ett sömnpiller. Något annat som kan benämnas som lite negativt är att de inte direkt ens gör något försök att skapa något som känns riktigt eget, de räddas av riktigt bra melodier och låtar men på något vis känns de en aning fantasilösa och dessutom är albumet en aning lång men när vi kommer till de spännande spåren känns det inte som att jag bryr mig det minsta om den saken då jag är upptagen med att lyssna på grymma refränger och grymma melodier.

Väldigt bra album med några fantastiskt fina melodier, kanske en aning långt och kanske en aning fantasilöst men vem fan bryr sig när melodier som i Take A Little Time eller inledande When the Lights go Down ljuder genom högtalarna eller hörlurarna? Ett julklappstips kanske.