Rioghan
Different Kinds of Losses

Ett projekt som startades av sångerskan/poeten Rioghan Darcy som nu ger oss sitt första album, den finska trion har dessutom fått lite inhopp från en del hyfsat välbekanta progressiva namn som Renkse från Katatonia och Solberg från Leprous. Fräsigt omslag dessutom. Det har tidigare kommit en EP som har fått hyfsat bra gensvar, och nu kommer alltså debutalbumet, men är det någonting att ha?

Det är gotiskt och progressivt, mycket fokus på stämningar. Låtarna har ganska bra djup och känns ganska episka, dramatiska. Sånginsatsen är hyfsad, när det drar åt det mer aggressiva tycker jag inte att det låter överdrivet bra men annars fungerar det. Kreativt är det relativt intressant, kanske inte direkt nyskapande men ganska fräscht, stämningsfullt och intressant. Ett kompetent och snyggt genomfört album som kanske ändå borde ha överraskat lite mer än det gör, men med relativt fräsch ljudbild och god variation håller det mig lyssnande under hela speltiden om 49 minuter fördelat på tio spår.

En kul detalj är att alla låttitlar är i ett ord, det är inte överdrivet vanligt. Låtarna är bra, det finns en del djup, stämningarna är bättre, där finns det en del dramatik och känsla. Överlag tycker jag att albumet är bra men inte lysande, inte fantastiskt och därmed inte värt ett av de högre betygen. Likt många band som gör musik med mycket atmosfär och jobbar med stämningslägen drar Rioghan ner på tempot och det kan kännas lite segt, åtminstone jag känner att de borde ösa på lite mer ibland. Det finns också risk att man på grund av genomgående ganska lågt tempo får känslan av att albumet är ganska statiskt, vilket det egentligen inte är.

Men är det värt att kika närmare på Rioghan och Different Kinds of Losses? Om man gillar progressivt, kvinnofrontat, gotiskt kan det definitivt vara värt det, men du kanske inte ska räkna med något som kommer att få dig att tappa hakan. Men visst är det kul och trevligt att lyssna på Different Kinds of Losses, det är ett fint album med fina låtar.

HHHHHHH