Rexoria
Imperial Dawn

Tiden går snabbt, det är redan en bit över tre år sedan jag skrev om Rexoria senast, känns som det var nyss jag lyssnade på och skrev om Ice Breaker som var en melodiös och snygg historia. Jag läser i pressmaterialet från nya promotorn Sound Pollution att det ska vara mer kraftfullt och mer varierat än föregående album, och mer variation är sällan något som är av ondo så det blir man ju nyfiken på. Synd då kanske att omslaget inte är det mest lockande eller nyfikenhetseggande, men frågan är ju vad för imperialistisk gryning som döljer sig där bakom – och det tänkte jag skriva ett par rader om nu.

Jag noterar direkt att de har tuffat på sig lite, det är låtar som är mer utmanande för sångerskan Frida som får visa ett bredare register vilket hon gör på ett bra sätt. Musikaliskt är det mer kraftfullt än de två föregående album, det känns lite mer fartigt, samtidigt också lite mer mot mittfåran. Inte för att de föregående stack ut överdrivet mycket men de hade en fräschare känsla, detta går lite mer mot power metal-formatet. Det finns dock lite snygga keyboards som skapar en fräschare känsla och Frida Ohlin gör en minnesvärd insats, jag gillar när de kvinnliga sångarna får utmanas mer, ofta fegar de lita och håller sig i de bekväma delarna av sången men här får vi lite bredare register där inte rösten alltid glänser men istället visar passion och känslor vilket är minst lika viktigt. Dessutom håller de speltiden sansad, något som alldeles för många band misslyckas med.

Återigen ett väldigt tilltalande album från Rexoria, deras mognaste, deras troligen bästa, men kanske inte det fräschaste de gjort. Det finns många låtar med lite hit-känsla, dessutom är det ett sådan medryckande album där man vill sjunga med eller kanske hoppa med lite i rytmerna. Kul är det med inledande Paradigm och Light Up the Sky som de kanske mest tilltalande inslagen. Därför blir det ännu en högpoängare till Rexoria, de hade kanske kunna försöka dra sig en bit från mittfåran för att sticka ut mer men det spelar inte överdrivet stor roll när de gör riktigt bra låtar och ett riktigt bra album.

Värt att kika närmare på är det utan tvekan, jag tycker ingen som gillar power metal eller hårdrock i allmänhet ska missa detta riktigt trevliga album med tio fräsiga och bra låtar som man kan lyssna på både en och tre gånger. Så vad väntar ni på? Albumet släpptes ju igår så det är bara att lyssna nu direkt.

HHHHHHH