Trouble
The Distortion Field

Förra året skrev jag om fyra album av bandet Trouble som återsläpptes, det får bli ett i år också när The Distortion Field ska avhandlas. Inte det snyggaste omslaget, men de var väl inte så snygga överlag Troubles omslag. Det släpptes 2013 med ny sångare och kanske nya idéer, jag läser att vi 2023 ska få se ett nytt album, det kanske vore något även om originalsångare Wagner tråkigt nog dog förra året, så det kanske blir med Kyle Thomas i så fall. Det kan bli intressant. Men är The Distortion Field intressant? Jag ser lite blandade reaktioner när jag researchar albumet, men det är nästan aldrig tacksamt för ett band som byter sångare.

I viss mån känner jag igen samma Trouble som jag skrev om förra året, jag noterade inte ens att de bytt sångare förrän jag läste om det – så det är ingen större skillnad egentligen. Det är lite fräschare, lite mer modern, lite mer varierat än flera av de föregående jag skrev om förra året. Ganska fräscht överlag faktiskt, bra varierat, bra sånginsats, bra melodier, snyggt djup. Ett lättillgängligt album på många sätt, och det trots att det inte känns sådär typiskt kopierat från allt annat, samtidigt kan man ju knappast påstå att det är ett album som sticker ut väldigt mycket stilistiskt. Det var nog dömt att föra en obskyr tillvaro, men dem som hittar till det kommer nog finna ett album de gillar.

Ett underhållande album, trevligt och välgjort med bra låtar. Inte bandets vassaste men knappast heller det sämsta. Det finns mycket att tycka om här, klassiskt doomig, klassiskt snygg ljudbild, ett trevligt men knappast överdrivet uppseendeväckande album. Men om jag nu skulle skapa mig en samling av Trouble-album tror jag det självbetitlade från 1990 och detta skulle vara mina givna val för de är nog de två bästa. Jag rekommenderar den som gillat Trouble och av någon anledning missat detta album att ta sig en titt, det kan definitivt vara värt det.

Kul album, kanske mindre kul att mycket av det bättre 2022 är återutgåvor av olika slag, samtidigt är väl knappast någonting som släppts de senaste åren annat än återutgåvor eller plagiat av annat och i den aspekten är ju faktiskt återutgåvorna roligare.

HHHHHHH