Sole Syndicate
Into the Flames

Jag skrev om Sole Syndicate för något år sedan, då var jag kanske inte överdrivet imponerad även om pressmaterialet påstår att det albumet var briljant. Jag knackade mig in på bandets hemsida och kunde se höga betyg i ganska stort antal, så jag kikade på den översta som hade givit maxbetyg och scrollade tio recensioner varav fyra var 10/10, dvs 40%, lägsta betyget var 6/10 som betyder ett bra album. Så jag webbsökte lite på recensioner också och det visar sig att ett antal recensenter varit mindre positiva, bland annat en som ofta ger överbetyg. Men jag ska inte snöa in mig på betyg, jag har lyssnat ganska flitigt på detta album nu och det är åtminstone ett steg framåt mot senast.

De sägs överbrygga gapet mellan traditionella europeiska rötter och moderna amerikanska läten. Jag läser att Sole Syndicate känner till de största tunga bandens hemligheter och att varje låt räknas. Fikonspråk för klassisk hårdrock? Det är lite mörkare och lite tyngre än förra albumet, snyggt producerat, ljudbilden är tilltalande. Sångaren är hyfsad men hans engelska uttal lite risiga ibland, carbon dioxide som han sjunger i ett av spåren låter riktigt humoristiskt. De sjunger om tematik kring krig, mental hälsa, miljö och sociala orättvisor, men de är inte ett politiskt band – men fler behöver definitivt lyfta sådana frågor i stället för det trams som ofta styr politiken idag. Speciellt miljön kanske, för om vi inte löser den frågan finns det ju ingen anledning att bry sig om de andra.

Stilistiskt vet jag väl inte om de kommer med något speciellt revolutionerande, jag skrev ungefär samma sak när jag skrev om dem senast, det känns välbekant. Det är inte direkt som att Sole Syndicate vare sig återuppfinner eller lyfter genren med sitt nya album – låtar som de vi får på detta album har vi hört många gånger förr och Sole Syndicate gör dem inte bättre. Men vill ni ändå shoppa i Scarlets butik bör ni lägga till Fellowship och Trick or Treat i kundkorgen för där har ni riktigt vass musik som släppts på det bolaget. Sole Syndicate må ha fått ett gäng positiva recensioner men jag måste säga att jag känner mig ungefär lika neutral till detta album som det förra – den tyngre ljudbilden lyfter dem lite men jag vill ha lite fräschare låtar också, det här albumet tröttnar jag på väldigt snabbt.

HHHHHHH