Tales of the Old
The Book of Chaos

Tales of the Old är ett symfoniskt mörkt ambient power metal-band, från Grekland. Bandet bildades 2010 av keyboardisten Mike Tzanakis som också varit huvudsaklig låtförfattare och så vidare. Det blev så att debut-EPn från 2012 också tycktes bli bandets svanesång, men efter många långa år har Mike lyckats skapa ett debutalbum med nya musiker och så vidare. Han har dessutom lyckats hitta ett par kända namn som gäster i sådana som Fabio Lione och Bob Katsionis att deltaga på albumet som fått namnet The Book of Chaos.

Jag kommer att tänka på band som exempelvis Rhapsody, eller andra kanske främst italienska band när jag lyssnar på The Book of Chaos. Men man kan också dra paralleller till de lite mer svulstiga nordiska banden såsom Nightwish och jag kan väl inte påstå att albumet bjuder på någon större originalitet. Nog hade det väl varit skoj med lite mer originellt tänkande, då denna symfoniska kategori av metal inte direkt är ovanlig nuförtiden, jag har skrivit om flera liknande symfoniska och episka band nyligen. Spåren är elva och speltiden är dryga fyrtio minuter, det är åtminstone mer sansat än mycket annat inom genren där albumen ofta tenderar till att bli lite långa. Hyfsat varierat också tack vare flera sångare, ganska varierad låtlista och så vidare. Även produktionen är bra, kompetent skulle man kunna påstå – ändå är det svårt att känna sig nämnvärt entusiastisk.

Anledningen till bristande entusiasm är att albumet saknar originellt tänkande, vi får samma sak som Rhapsody gett oss sedan 90-talet, eller som Nightwish från samma decennium, andra italienska band har också gjort samma sak i många år, Thy Majestie, Sound Storm, Luca Turilli, eller spanska som Dark Moor, Red Wine – listan kan göras oändlig. Men det är kanske inte mängden band som gjort samma sak som dämpar entusiasmen mest utan det är att alla band jag nämnde, och många fler, gör och har gjort betydligt bättre album. En brist är den kreativa aspekten, en annan är kvalitén, jag saknar medryckande låtar och sådant är ett måste om man vill lyckas sälja album i denna kategori.

Jag slår helst igen The Book of Chaos, det är inget riktigt kaotiskt med den, inte heller något spännande historieberättande. Albumet känns nästan som en karikatyr av dess omslag och layout, som en stereotyp av den symfoniska metallen, snyggt producerad men innehållslös, som alla dessa superhjältehistorier från Hollywood. Det finns bättre album att lägga sin tid på, men man ska inte utesluta att den som uppskattar genren kan tänkas finna detta album trevligt.

HHHHHHH