Nightwish
Vehicle of Spirit

Finlands metal-mastodonter Nightwish släpper en ny film, eller snarare två filmer i samma släpp. De har spelat in två konserter, en på Wembley och en i Finland, Tammerfors. Och förutom dessa konserter får vi lite bonusmaterial inspelat på olika platser i vår värld. De bjuder på ett tvärsnitt ur karriären med material från alla eror men självklart mest från det senaste albumet. Vi får se en Floor Jansen i fin form som sjunger bra, kanske inte jättefantastiskt när hon ger sig på låtar som i original sjöngs av Tarja Turunen men det fungerar och närvarande fans lär säkert inte ha noterat samma sak som den som lyssnar på inspelningen gör.

Storslagen symfonisk metall med mestadels kvinnosång är vad det handlar om, bra kvalité på inspelningen från båda konserterna. Kul också att Floor hälsar Tammerforspubliken på finska. Det är ju två filmskivor så man kan också lätt konstatera att vi får väldigt mycket musik, av hyfsat varierat slag. Det låter starkt och storslaget, precis som det ska göra. Det är en mycket kompetent inspelning rent musikaliskt men om du vill kolla igenom allt vid ett tillfälle behöver du definitivt ha gott om tid över för den första filmen är över två timmar och den andra är inte mycket kortare, plus ungefär en kvart av andra låtar. Men för den som letar ett konsertdokument över Nightwish har definitivt ett fint alternativ här.

En sak som slår mig när jag lyssnar och lyssnar och lyssnar på en massa Nightwish är hur fantasilösa de nya låtarna känns, men också hur lite Nighwish egentligen har utvecklats sedan Once. När man lyssnar på de här konserterna skulle man faktiskt lika gärna kunnat tro att det är låtar från samma album än från en hel karriär hos ett band med åtta studioalbum i bagaget. Det beror förstås på att det är en sångare som sjunger nu, om man lyssnar på albumen för sig blir känslan förstås annorlunda. Men även om det finns ett par avstickare känns den generella bilden av dessa livespelningar som att de upprepar sig själva en hel del.

Videofilmandet är väl inte direkt nyskapande och klippandet kunde vara bättre men det är trots allt hyfsat bra även om ett band som Nightwish borde kunna bjuda på lite snyggare video tycker jag. Den finska konserten är snyggast då den går från ljus till mörker, det är ljust när filmandet börjar för att sedan mörkna allt eftersom, det tenderar till att ge en väldigt snygg progression genom spelningen – att de sedan valde bättre låtar till den konserten gör inte saken sämre.

Samtidigt kan jag dock inte undgå att tycka att Nightwish predikar till de redan frälsta och att de som är mer perifera fans inte kommer att tycka vare sig det ena eller andra om det här. Det som gör mest intryck på mig är att man blir glad av att se den glädje Floor men också resten av bandet visar upp, i övrigt känns det nog ändå mest som en skiva i mängden som ska gås igenom och recenseras. Den gör inget större avtryck på mig och eftersom jag redan har deras DVD From Wishes to Eternity kan jag inte se något större behov att införskaffa den här för att de bästa låtarna ligger trots allt långt tillbaka i bandets historia nu och jag kan inte hjälpa att känna att jag saknar Tarjas röst och låtarna från den tiden, och det är inte för att Floor på något sätt är dålig det är bara låtmaterialet som inte håller samma klass. I Nightwishs fall är det nog ändå så att det var bättre förr, detta är helt okej men ingenting fantastiskt.

HHHHHHH