Strÿkenine
I

Label: Pride & Joy Music
Tre liknande band: Europe/H.e.a.t./Art Nation

Betyg: HHHHHHH (4/7)
Recensent: Daniel Källmalm
Tracks
1. Once And For All
2. All About Us
3. Toxic
4. Live And Die
5. Fool For Love
6. Religion
7. Falling Down
8. Hold On To You
9. Better Believe It
10. All I Need
11. Alive


Band:
Andi Sarandopoulos – guitar
Henrik Remesaho – drums
Jacob Petäjämaa – lead vocals
Alex Zackrisson – guitar
Tony Bakirciouglu – bass


Discography:
Nowhere To Run (EP 2018)


Guests:
Patrik Törnblom – keyboards
Passi Oksman – keyboards


Info:
Recording by Calle Svennerstedt and Tony Bakircioglu
Mastered by Rich Gray

Released 2021-07-16
Reviewed 2021-08-08

Links:
strykenine.com

pride & joy


read in english

Jag trodde att det skulle bli ett väldigt trevligt album när jag hörde inledande låten, som är riktigt underhållande klämkäck. Efter den är det dock inte lika roligt, inte lika spännande eller intressant från detta album som det först tycktes. Det ser lite ut som något syntpoppigt och har fått det finurliga namnet I, kan vi tänka oss II nästa gång för bandet från Stockholm. Ett band som för övrigt bildades 2015 och fick nuvarande uppställning 2016, nu är det debutalbumet vi tittar på, en EP kom 2018 och började allt. Men är det något att ha?

Inspirationer som Mötley Crüe, Europé, H.E.A.T. och vad det nu kan vara är ganska uppenbart och det finns inte mycket som känns direkt originellt när det gäller bandets musik, låtarna känns bekanta och kanske lite nostalgiska, fantasilösa kanske. Sångaren och produktionen är av god kaliber men knappast något som sticker ut, inte heller variationen av låtar glänser nämnvärt. Det börjar som jag skrev väldigt bra, men sedan är det ganska mycket ett rätt typiskt album för genren och nog är det lite långt dessutom.

Helt okej album, jag tycker väl att de hade kunnat ta momentum från den inledande låten och hålla det riktigt intressant om albumet varit kortare. Nu dör det av allteftersom det pågår och jag tappar snart intresset, speciellt mot slutet av albumet. Det finns som sagt en riktigt vass låt, den avslutande är ganska klämkäck också men inte så överdrivet spännande egentligen. Nog kunde de väl ha uppvisat lite mer idé och fantasi? Så kul att höra samma gamla upprepanden är inte det roligaste, men visst finns det en stor målgrupp för den här typen av musik så det är väl inte att hålla för osannolikt att de kommer att vara tilltalande för vissa.

Visst kan det vara värt att kika på I, det är ett trevligt album på många sätt. Det är fantasin som saknas, men man kan ju inte få allt. Så min slutsats blir nog att I är ett ganska trevligt album som knappast kommer att göra något större avtryck, gillar du de band som omnämns i denna recension är det nog tänkbart att du gillar Strÿkenines debutalbum.

HHHHHHH