Starscape
Colony

Ett band från mina trakter, Starscape är en duo som ger sig ut som pilgrimer i rymden för att kolonisera nya platser kanske långt från vårt eget blå klot. Det är ett debutalbum med sju spår som tar oss mot det okända. Båda namn och omslag vittnar om tematiken på albumet, och med visst sci-fi intresse torde detta onekligen vara ett album i min smak, men är det?

Retrorock, det är lätt att konstatera, hårdrock som nog hämtar inspiration från klassiker som Uriah Heep, Iron Maiden, Judas Priest, kanske även Hawkwind och sådana band. Knappast överdrivet nyskapande när det gäller stil, men de har en riktigt intressant ljudbild som jag tycker särskiljer dem från mycket liknande musik. Det känns kanske lite analogt, lite billigt, kanske lite omodernt, men samtidigt fräscht och intressant – det är svårt att sätta fingret på det, men något gör de väldigt rätt. Rätt är också att hålla speltiden relativt kort med strax över fyrtio minuter fördelat på sju spår.

Riktigt bra album tycker jag, och framförallt är det kul med retrostil som samtidigt känns intressant och spännande, ett riktigt spännande äventyr kanske man kan påstå. Alla sju låtarna tycker jag är bra, kanske att Pilgrims of the Stars är den som känns absolut mest intressant men jag har mest bara positivt att påstå om alla spår. Samtidigt kanske man kan argumentera mot albumet med tanke på hur lite nytänkande det kommer med, men det finns något där, något man inte ofta hör hos band som oftare tittar i backspegeln än framåt. De lyckas låta fräscha trots att albumet har en produktion som känns lite gammalmodig.

Ni som drömmer om svunna tider som egentligen aldrig fanns, detta är för er. Starscape tittar i backspegeln och putsar till klassisk heavy metal på ett riktigt snyggt sätt, det låter gammalt men samtidigt fräscht och intressant – det är en stark bedrift. Jag kan helt klart rekommendera detta album.

HHHHHHH