Imperia
The Last Horizon

Imperia tycker jag har varit bra ända sedan jag först hörde dem för första gången. Nu kommer de med sitt sjätte album som pryds av ett snygg Yrlundskt omslag, kanske inte så konstigt när denne Yrlund är en medlem i bandet som frontas av karismatiske Helena Iren Michaelsen. Men omslag och historik är en sak, vad ska vi säga om albumet som sådant?

Pampig och kvinnofrontad symfonimetall kanske man kan kalla det, det bär inslag av det klassiska men också med modern och ganska fräsch känsla. Det är också ganska varierat, men kanske inte tillräckligt för att de ska sälja 68 minuter, det blir nog lite för mycket tycker jag. Produktionen är däremot riktigt bra, Helena sjunger för det mesta bra, finns några sekvenser som känns lite mindre bra men som helhet är det starkt. Det är ett ganska dynamiskt album och det spinner väl ganska mycket vidare på vad bandet gjort tidigare, jag tycker nog inte att man kan påstå att Imperia kommer med något vi inte hört från dem tidigare.

The Last Horizon är ett bra album, låtarna håller genomgående bra klass och inga överdrivna svaheter står att finna. Baksidan är väl att inga superstyrkor finns heller, det finns bra låtar som Starlight och To Valhalla I Ride men ingen sticker riktigt ut och speciellt inte om man börjar jämföra med liknande band. Jag tycker också att det var lite mer energi och fräschör hos de tidigare alstren, samtidigt kan man ju inte förneka att det är ett mycket solitt hantverk de erbjuder. Synd att deras konstnärliga idéer inte är lika spännande, snyggt men fegt kanske man skulle kunna påstå.

Om du gillat vad Imperia gjort tidigare kan du säkert gilla även detta album, det känns mer storslaget och moget men inte alls lika sexigt om jag själv ska analysera det. Samtidigt kan man inte direkt förneka att det är ett album som nog kommer att fungera för de allra flesta, få kommer att ogilla det men jag är tveksam till att alltför många kommer att se det som ett toppenalbum.

HHHHHHH