Band:
Ailyn - Vocals
Morten Veland - Clean/Harsh Vocals, Guitar, Bass, Drums, Keyboards, Programming
Discography:
At Sixes and Sevens (2002)
An Elixir for Existence (2004)
Nine Destinies and a Downfall (2007)
The 13th Floor (2009)
Guests:
Sessions musicians: Stephanie Valentin - Violins
The Sirenian Choir: Damien Surian, Mathieu Landry, Emmanuelle ZOldan, Sandrine Gouttebel, Emilie
Lesbros.
Info:
"The Enigma Of Life" was written, composed and arranged by Morten Veland
Produced, mixed and engineered by Morten Veland
Pre-Produced in Audio Avenue Studios (Tau, N)
Mastered by Mika Jussila, FInnvox.
A+R: Jaap Wagemaker
Released 2011-01-21
Reviewed 2011-02-10
Idag har Sirenia en annan sångerska och enligt belackarna så har de övergivit den sanna metallen, eller den sanna gotiska metallen eller kanske bara blivit för kommersiella eller vad det nu kan vara. De har svikit sin historia och Morten Veland borde ägna sig åt stickning istället läste jag någonstans. Alla sådana påståenden att ett band sviker någon eller vanhedrar en genre eller sig själva är lika idiotiska som personen som kommer med påståendet, hur fan kan ett band vanhedra någon genom musik, det är som att säga att jag vanhedrar min iPod för att jag har hörlurar från Monster, eller att jag vanhedrar heavy metal i och med att jag tittar på Farscape medan jag recenserar musik eller något annat idiotiskt. En artist kan inte vanhedra någon genom sin musik, genom sitt uppträdande ja, men genom att skapa musik som efter dennes eget tycke är bra kan denne inte göra något sådant. Sirenia vanhedrar inte någon med sin musik och om de har sålt sin själ för att sälja fler skivor vet bara bandet och om de har gjort det och lyckats, varför inte?
Nej, nog med ”sanna metalprylar” och mer om det musikaliska, Sirenia spelar gotisk metall, eller kanske symfonisk om du hellre vill använda den benämningen, med kvinnlig sång. I fallet The Enigma of Life är det väldigt melodiöst, bandet använde lite mer extrema influenser tidigare och det är väl avsaknaden av dessa och kommersiell framgång som upprör vissa så kallade fans. Till viss del skulle jag vilja säga att det påminner om Edenbridge som jag recenserade igår, i och med att det är så fokuserat kring den kvinnliga rösten, Sirenia är dock lite tyngre än Edenbridge och också lite snabbare och lite mörkare. Sympfonisk, gotisk gladmetall kanske man kan kalla det om man nu vill sätta ett klatchigt namn på genren vilket jag förstås inte förespråkar, symfonisk hårdrock med kvinnlig sång.
Kvinnlig sång, symfonier och catchiga refränger, det är trots allt den kanske ultimata genren, åtminstone hårdrock med kvinnlig sång och lite alternativa ljud med catchiga refränger och det kan väl symfonisk hårdrock sägas vara. Jag skulle bara säga åt alla som avskyr denna skiva att jag håller inte med er, det verkar vara många som fortfarande är av den typen att de hatar allt kommersiellt lyckat och klagar på det trots att hårdrocken är den minst individuella och den mest kommersiella genren inom musikvärlden, hårdrockare inser det bara inte. The Enigma of Life är jättebra, så enkelt är det.
Det finns ingen hitlåt av My Mind’s Eyes kaliber men inledande End of it All är bra och spår åtta Darkened Days to Come samt avslutande titelspåret är alla riktigt bra och potentiella hitlåtar för bandet, och för mig får de gärna bli det mest sålda och mest spelade bandet någonsin och börja spela dragspel om de vill det, The Enigma of Life är trots detta en bra skiva och om jag sedan inte gillar något bandet gör i framtiden kan jag hoppa över det så enkelt är det faktiskt.
Nu blev det mycket snack om hur detta bands gamla anhängare klagar på det nya och drömmer sig tillbaka till det gamla och kanske inte lika mycket om den faktiska skivan som jag hade under luppen, men det är så med denna skiva att den har ett flertal riktigt grymma låtar och att tiden faktiskt bara springer undan när man har denna skiva i lurarna. Jag har inte ens brytt mig om att ta reda på hur lång den är men jag har spelat den back-to-back fem gånger idag bara för att förbereda mig på att recensera den, så den kan inte vara sådär jättelång.
Livets gåta är kanske den svåraste av dem alla och även om Sirenia inte lyckas något vidare med att besvara just den så lyckas de väldigt väl med att skapa musik som jag gärna lyssnar på om och om igen och då spelar de ingen roll om de sålt sin själ eller inte, The Enigma of Life är en riktigt bra skiva, årets hittills bästa (inte för att vi kommit så långt ännu).
HHHHHHH
