Aeon Zen
Transversal

Label: Layered Reality Productions
Tre liknande band: Dream Theater/Threshold/Haken

Betyg: HHHHHHH (6/7)
Recensent: Daniel Källmalm
Tracks
I: Twilight
II: A New Day
III: Chase The Sunrise
IV: 10.000 Eyes
V: Force of Fire
VI: Lines Redrawn
VII: Purgatory Rechristened
VIII: Twilight Reprise
IX – It Ends As It Began
X – Forever


Band:
Rich Gray – Rhythm; Lead; Acoustic Guitars, Bass, Keyboards, Vocals
Andi Kravljaca – Lead Vocals
Alistair Bell – Lead Guitar
Steve Burton – Drums


Discography:
A Mind's Portrait (2009)
The Face of the Unknown (2010)
Enigma (2013)
Ephemera (2014)
Inveritas (2019)


Guests:
Vadim Pruzhanov – Keyboard solo in ‘III: Chase the Sunrise’
Matt Shepherd – Guitar solo in ‘IX: It Ends As It Began’
Choir: Alistair Bell, Clay Dean, Alyce Gray, Rich Gray, Iris Van ‘t Veer, Tom De Wit


Info:
Produced by Rich Gray
Mixed & Mastered by Rich Gray
Artwork by Rich Gray & Tom de Wit

Released 2021-09-24
Reviewed 2021-10-17

Links:
aeonzen.com
youtube
layered reality


read in english

Med en trettio minuter lång låt, visserligen uppdelad i tio spår, väljer Aeon Zen att tacka för sig. Ett progressivt band som släppte sin debut 2009. Fröna till Transversal såddes dock redan 2007 och ny kommer alltså albumet som är lite av en reflektion över det brittiska bandets historia. Den blev kanske inte så lång, samtidigt kan man ju undra om det inte är ett tips för fler band för ofta har ju en typ av kreation en begränsning på hur länge den är relevant, utvecklar man sin stil kan man hålla längre men samtidigt blir det ju allt svårare att utveckla ett koncept för varje gång. Någonstans nås ju ett klimax innan utvecklingen börjar bli negativ, kanske är det där Aeon Zen står när de utkommer med Transversal.

De passar väl bäst in i det fack som kallas progressive metal, man kan jämföra med till exempel giganterna Dream Theater. Inspirationen kommer dock från många håll, och de trettio minuterna bjuder på variation, djup, modernt, klassiskt, dramatiskt och så vidare, det är ett album som hittar rätt på väldigt många sätt. Det är ett dynamiskt album med stort djup, bra sångare och riktigt vass produktion. Det är en ljudbild som imponerar, samtidigt kanske enlåtskonceptet kan vara av ondo, det här är ett album man tar in bäst som en helhet snarare än enstaka hits, inte ett album man har i blandade spellistor eller så som vissa lyssnar på sin musik. Ett album som helt enkelt kräver lite mer, samtidigt är det trots allt kort för sin typ, många proggiga historier närmar ju sig timmen men Aeon Zen tycks ha förstått att det är vettigare att hålla det kort.

Jag skulle vilja påstå att Transversal är ett riktigt bra album, ett av de absolut bästa från 2021. Året har hittills bjudit på ganska få högpoängare så det är kul när de dyker upp, och gärna om de kommer lite oväntat. Jag ska erkänna att jag missat Aeon Zen och deras tidigare alster så det är väl typiskt att man hänförs av deras svanesång, men om man ska tro informationen avslutar de ju med sitt bästa så man kanske faktiskt inte behöver utforska dem så mycket mer om man ändå har tillgång till det bästa. Jag har nog faktiskt ingenting direkt negativt att säga om Transversal, det är ett album av högsta kvalité och ett skönt avbrott i monotonin som musikvärlden allt oftare har att erbjuda.

Jag rekommenderar en närmare titt på detta album, det är imponerande bra och en av årets riktiga höjdpunkter. Avslutningen på 2021 måste vara extremt imponerande för att detta album ska petas från topp tio över album jag lyssnat på från 2021, och det känns ju inte speciellt sannolikt. En höjdare!

HHHHHHH