Tuatha De Danann
The Tribes of Witching Souls

Keltiskt, från Brasilien, det är vad vi sätter tänderna i när vi kikar på detta album som nu får internationell distribution. Det släpptes 2019 i Brasilien och vissa skulle nog beskriva det som en EP då speltiden inte är särskilt lång men nog tycker jag att 31 minuter och lite till borde vara tillräckligt för att kalla det album. De började faktiskt redan 1995 och ännu tidigare om man vill betänka att de gjorde någon demo som ett doom metal-band vid namn Pendragon.

Deras musik kan beskrivas som keltisk med säckpipor, visslor, mycket klassiska instrument och typ folkmusikaliska element. Bra sång tycker jag att de har, både den manliga och kvinnliga vi får höra, ganska medryckade också. Variation och produktion är bra och det känns vettigt med strax över trettio minuters speltid, relativt fräscht skulle man också utan vidare kunna påstå att det är. Men samtidigt är det inte en speciellt nytänkande skiva, jag tycker att det låter ganska typiskt för den keltiska melodiösa metallen, inga större överraskningar.

Det är bra tycker jag, låtmaterialet håller god klass genom hela albumet och det finns väl hyfsat djup. Jag saknar väl en direkt hit som sticker ut och fångar lyssnaren, det är väl inte direkt ett album som kommer att stanna i folks medvetande under lång tid framöver. Men samtidigt kan man inte bara avfärda de underhållande trollska och mytiska keltiska tongångarna som är kul att lyssna på och den som uppskattar metal med sådana tongångar ska definitivt kika närmare på detta album.

Jag gillar avslutande Tan Pinga ra Tan som är en kul låt som är en skön avslutning, annars är det väl kanske lite generiskt för att verkligen sticka ut. Men som en halvtimmes förströelse fungerar det väldigt bra.

HHHHHHH