SDI
80s Metal Band

Label: MDD
Tre liknande band: Judas Priest/Iron Maiden/Paradox

Betyg: HHHHHHH (3/7)
Recensent: Daniel Källmalm
Tracks
1. 80s Metal Band
2. Freeride
3. Porno
4. Action
5. Trash
6. Sneaky War
7. (Let the) Ball Run
8. Here And Now
9. Back Against The Wall
10. I Hate You
11. Dead And Gone
12. She Said


Band:
Reinhard Kruse - bass, vocals
Christoph Olbrich- drums
Daniel Haverkamp - guitar


Discography:
1986 Satans Defloration Incorporated
1987 Sign Of The Wicked
1989 Mistreated


Guests:


Info:
Produced by Reinhard Kruse
Mixed by Føni Goedereis
Mastered Peter "Pluto" Neuber
Photography by Manfred Pollert

Released 2020-01-31
Reviewed 2020-04-05

Links:
youtube
mdd


read in english

Det var 31 år sedan SDI senast släppte ett album, det är ett tag sedan och faktiskt samma år som Berlinmuren föll. Man kan tänka sig att de försöker med lite humor och nostalgi med tanke på titeln 80s Metal Band och omslaget, jag tycker för övrigt omslaget ser ganska löjligt ut. Bandet vill enligt pressmaterialet vill transportera lyssnaren 30 år tillbaka i tiden, alltså till 1990, så varför inte 90s metal band. Då är det ju dessutom mer logiskt att de bara släpper på CD, vinyl var ju trots allt medieformatet på 80-talet. Det kan ju dock vara så att bandet inte kan räkna, en blick genom deras historia ger inte ett överdrivet intelligent intryck om jag säger så.

Man behöver dock varken vare intelligent eller kunna räkna för att vara duktig musiker och/eller låtförfattare, men SDIs manskap är inte direkt mästare på det musikaliska heller. Okej, de kan spela musik men det kan nog alla som sysslar med den saken, som låtförfattare lämnar de en hel del att önska. Tanken är säkert att göra kliché-metal i åttiotalsstil, och på ett sätt lyckas de med det. Men det väcker också tanken på varför, varför vill man göra generisk åttitals-metal? Det gjordes ju redan massor av sådan på åttiotalet, det är knappast något värt att återuppliva. Men visst, om skapar kliché med humor och överraskar på så vis kommer ju saken i annat ljus, det är dock inte så SDI gör.

80s Metal Band kanske kan uppskattas av er som gillar allt från åttiotalet men någon större publik lär de knappast vinna med sina trötta klichéer och inslag av tragisk humor. Med tanke på hur mycket musik som hela tiden släpps kan man ju faktiskt tycka att det känns extremt onödigt att släppa meningslösa album som dessa, speciellt att ge ut fysiska kopior av sådana album. Visst är det sådär klämkäckt och fungerar hyfsat som brus i bakgrunden så helt katastrofalt är det väl inte men det lär ju knappast vara ett försäljningsargument man klistrar på omslaget.

Det finns mycket roligare album att titta på än detta och jag är ganska säker på att SDI och deras senaste album kommer att vara lika bortglömda som deras föregående album redan innan sommaren.

HHHHHHH