Rob Moratti
Paragon

Label: AOR Heaven
Tre liknande band: Radioactive/Toto/Foreigner

Betyg: HHHHHHH (4/7)
Recensent: Daniel Källmalm
Tracks
1. I’m Falling
2. Rise Above
3. What Have We Become
4. Remember
5. Where Do We Go From Here
6. Drifting Away
7. Break The Chains
8. Alone Anymore
9. Bullet Proof Alibi
10. All I’m Living For
11. Picking Up The Pieces
12. Stay Away


Band:
Rob Moratti - vocals


Discography:
Desolation (1995)
Legends of Tomorrow (1997)
Victory (2011)
Transcendent (2016)
Renaissance (2019)


Guests:
Torben Enevoldsen - guitar & keyboards
Joel Hoekstra - guitar
Ian Crichton - guitar
Tony Franklin - bass
Stu Reid - drums
Ulrick Lönnqvist
Pete Alpenborg
Felix Borg
Ken Sandin


Info:
Produced by Rob Moratti
Mixed by Rob Moratti and Torben Enevoldsen
Mastered by Rob Moratti

Released 2020-10-30
Reviewed 2020-11-02

Links:
robmoratti.net
youtube
aor heaven


read in english

Vi skrev positivt om Rob Moratti förra året, jag intervjuade honom dessutom och nu kommer han med nästa album som fått namnet Paragon. Och det som slår mig är att väldigt mycket repeteras i pressmaterialet och jag slås av funderingen om han alltid kommer att omnämnas för sitt inhopp i Saga. Vi har skrivit om det i våra två recensioner och det skrivs i stort sätt alltid, men ärligt talat är det inte lite som med Blaze Bayley i Iron Maiden? Eller Tim Owens i Judas Priest? Visst är saga ett stort namn men ska inte Rob Moratti få stå på sina egna ben och inte hela tiden jämföras med ett band som Saga?

Om vi ändå ska fortsätta på Saga-tematiken så är ju inte Rob Moratti som band/artist riktigt i samma stil då detta är AOR/melodiös hårdrock medan Saga är mer progressiv rock. Rob har en stark vokal närvaro med brett register och han sjunger bra, Paragon är dessutom ett bra producerat album med snygg och modern ljudbild som också har utrymme för lite mer kraft än mycket av den lite överproducerade musik vi ofta hör i genren. Stilistiskt är det dock ganska typiskt, ett ganska typiskt urval av låtar och det är väl inte mycket som överraskar eller får en att höja på ögonbrynen – om nu inte Saga-tugget fick dig att tro att hans musik skulle vara lik Sagas.

Jag tycker nog att Renaissance från förra året är ett bättre album, inte för att detta är dåligt men för att det albumet hade större hit-potential medan detta mer består av låtar i mittfåran. Det tar aldrig riktigt fart och jag blir aldrig speciellt imponerad av vad jag får höra, Rob Sjunger som jag skrev bra men jag tycker inte riktigt att man känner någon själ och hjärta i de här låtarna. Det är inte ett album som lyfter mot de riktigt höga höjderna, men samtidigt tror jag säkert att många som gillar genren kommer att finna albumet tilltalande då det trycker på rätt knappar och definitivt kan ses som ett gediget hantverk.

Rob Moratti följer upp Renaissance med ett liknande album, kanske inte riktigt lika vasst men onekligen värt att kika närmare på om man uppskattar genren eller Robs föregående album.

HHHHHHH