Rain
Singularity

Rain släpper sitt debutalbum Sigularity, ett album med John Jowitt och Andy Edwards som känner varandra från IQ och Frost* som med sig har ytterligare kompetenta musiker och tillsammans har det satt samman detta album som består av fem spår. Det är också ett album med flott skivomslag, så det ser spännande ut och en musikalisk singularitet låter ju spännande och man kan ju ha sämre influenser/bakgrund än IQ och Frost* - men omslag och bakgrund är ju en sak, vad kan vi notera när vi lyssnar på albumet?

Progressiv rock är väl vad det handlar om, men de bjuder på ett brett spektrum av influenser. Det är ett album med intrikata melodier, ett musikaliskt landskap som tål att granskas noggrant. Det finns ett stort djup, bra sång, äventyrliga låtar och dramatik. Bara fem låtar, alla är av det längre slaget men kanske inte av det där typiskt proggiga slaget där banden går loss på sina instrument in absurdum, utan det känns mer som något mer återhållet där helheten och inte solonumren är äventyret. Det saknas kanske den lättillgängliga hitlåten och kräver en del av den som lyssnar, så det kanske inte är för alla – men det är en utmärkt produktion.

Grymt album, progressivt på riktigt. Ett spännande och äventyrligt album med riktigt vassa låtar, det är spännande och äventyrligt. Det är ett väldigt dramatiskt album, ett som kräver lite av den som lyssnar – man måste ge albumet tid och uppmärksamhet för att få ut det bäste av det. Inte bara ett album man slölyssnar på, men ger man det den uppmärksamhet det förtjänar får man mycket tillbaka och kanske att det spår som ger mest är det avslutande titelspåret – men allt på albumet är riktigt vasst.

För den som vill lyssna på något fräscht och spännande är detta ett riktigt bra alternativ. Jag tycker att de satt samman ett fräscht album som innehåller en hel del spännande vändningar och kanske en och annan överraskning. Ett riktigt bra progressivt album, det enda jag kan sakna är något med lite mer fart, kanske ingen hitlåt men något med mer dynamik hade inte varit av ondo. Det är dock kanske att leta brister på ett utmärkt album, den som gillar det progressiva ska definitivt inte missa detta.

HHHHHHH