The Progressive Souls Collective
Sonic Birth

Ett progressivt kollektiv, kan det vara något? Sonic Birth är debutalbumet som ju fått en ganska passande titel och även innehåller ett par ganska välkända namn i den progressiva metal-genren. Det är ett album med ganska coolt omslag och elva spår musik som förstås kan antas tillhöra den progressiva ådran av metal-musiken. Det är gitarristen Florian Zepf som står bakom projektet och genom sitt samarbete med artister från ett ganska brett spektrum av progressiva band har han fått möjlighet att sätta samman något som åtminstone på pappret verkar oerhört intressant.

Som namnet indikerar är det progressivt, progressiv metal för att vara mer träffsäker. Det är ganska komplex musik, mycket snyggt producerad med ganska lättillgängliga melodier och stor variation. Inte direkt väldigt förutsägbart och med bra sångare. Det tar inspiration från stora namn och ibland låtar det kanske misstänkt likt något annat, ”fan, är det inte Leprous?” tänker jag alltid när jag hör nionde spåret men det är inte bara där jag drar paralleller till annat, Dream Theater är onekligen en inspirationskälla men det går tack och lov bredare än så även om väldigt lite känns som fräscha idéer – kanske är det lite för bekant för att vara progressivt i den bemärkelse att det är nyskapande.

Det är ett riktigt bra album, en sonisk födsel för detta projekt och kanske en start på något spännande. Här finns mycket att jobba vidare med och om det kan kastas bort lite ankare ur det som inspirerar skulle det kunna bli väldigt spännande att följa detta band. Jag tycker redan att de är kul att lyssna på nu, låtarna håller riktigt bra klass rakt igenom och det finns nog även viss hit-potential bland de tio spåren bandet erbjuder. Det finns också bra djup och stor variation, jag tänker inte ens på att albumet är över en timme långt, det är en stark bedrift. Det är också en stark bedrift att sakna svagheter, det enda jag kan sakna är den där utomordentliga hit-låten som jag inte hittar här.

Bäst är You and Me Alone och Destiny Inc. som båda är minnesvärda och snygga. Sämst är väl att inget känns riktigt fräscht, allt känns som att jag hört det förr – men de sätter en hyfsat egen prägel på allt så det är inget stort problem, åtminstone inte för den som inte hade förväntningar på något unikt och nyskapande. Det progressiva är väl kanske inte riktigt där, så här låter progressiv metal för det mesta och bandet kommer inte med något som överraskar. Men de kommer med något riktigt bra och det är väl ungefär lika bra det – men kanske inte lika spännande.

HHHHHHH