Let Us Prey
Virtues of the Vicious

Label: M-Theory
Tre liknande band: Soilwork/Suffocation/Soulfly

Betyg: HHHHHHH (5/7)
Recensent: Daniel Källmalm
Tracks
1. Above The Vaulted Sky
2. Virtues of the Vicious
3. In Suffering
4. Halo Crown
5. Murder Thy Maker
6. The Saint of Killers
7. Ghost Echoes
8. The Cruel Creation of Me
9. Prey
10. And Hell Followed With Me


Band:
Marc Lopes - Vocals
Darin Moyen - Drums
Jon Morency - Guitars
Jesse Near- Guitars


Discography:
The Saint of Killers (EP 2016)


Guests:
Metal Mike Chlasciak
Jon Donais
Oli Herbert
Jimi Bell


Info:
Recorded by Nick Bellmore and Pete Rutcho
Mixing and mastering by Pete Rutcho

Released 2020-07-24
Reviewed 2020-07-27

Links:
letuspreyband.com
bandcamp
youtube
m-theory


read in english

Låt oss rov eller låt oss byte, konstigt namn på ett band men det kan ju förstås vara en ordlek baserat på att bedja. De är ju engelskspråkiga så det har väl knappast stavat pray fel i sitt namn, och deras debutalbum hyllar de ondas dygder, vilka de nu kan tänkas vara. Det är en del död på omslaget och albumets utseende andas ganska mycket extremmetall, men det är inte hela sanningen då de sägs dra inspiration från många delar av metallens hörn och kanske kan sägas hylla metal-genrens dygder.

Dark melodic power thrashers, så beskrivs de i nyhetsutskicken jag fått angående Virtues of the Vicious och det är väl faktiskt inte en dålig beskrivning av vad vi får höra. Det ligger i det thrashiga men med mer melodiösa och power metalliska inslag, men det finns också lite progressiva inslag och lite mer extrema sådana. De syr ihop genrer på samma sätt som en skräddare syr en schysst kavaj, de öser på med en stor självklarhet i sin musik och de bjuder på bra drag, bra energi. Sångaren har en rivig röst och använder den på flera sätt för att ge liv åt låtmaterialet som känns varierat och speltiden är dessutom ganska sansad. Det är ett kompetent utfört album, bra producerat med modern och fräsch ljudbild och ett ganska stort djup.

Virtues of the Vicious träffar rätt med sina musikaliska vinklingar och riktigt bra låtar, det är ett ösigt och medryckande sådär lagom thrashigt album som river på riktigt fint. Här finns det lättillgängliga men samtidigt också ett ganska stort djup som gör det till ett album man inte tröttnar på sådär överdrivet snabbt. Det har inga uppenbara svagheter, vill man hitta några får man leta ett tag. Spåret som kallas Prey är nog min favorit på albumet, det är ett riktigt underhållande spår men det är inte bara det som gör albumet värt att spela eftersom det är bra spår från start till avslut, 52 schyssta minuter helt enkelt.

Ett album värt att titta närmare på, ett spännande band och en spännande debut är den kvardröjande känslan när jag försöker sammanfatta intrycket av att lyssna på Virtues of the Vicious. Det är kanske inte det snyggaste albumet man kan ställa i sin skivhylla men det är definitivt tillräckligt bra för att förtjäna en plats där och i slutändan är det ju det som är det viktigaste. Jag tycker att Let Us Preys debutalbum är riktigt lyckat och att ni ska ta er en närmare titt på det.

HHHHHHH