Soulfly
Enslaved

Max Cavalera och hans manskap är tillbaka med ett nytt album som markerar deras femtoårsjubileum som band, det är det åttonde studioalbumet i diskografin. Det är ett album som tittat på slaveri i olika former och lite grann på alla mänsklighetens dåliga sidor och dessa är förstås otroligt många. Enligt sångaren och bandets huvudman Max Cavalera som jag nyligen talade med är det ett mer extremt album än tidigare med fler dödsmetallinslag, något som förverkligats genom de två nya medlemmarna i David Kinkade och Tony Campos som har en mer extrem bakgrund, enligt Max har också albumet några häftiga gäster som gästsjunger. Bland annat kan vi höra Max söner med vilka Max gjort det avslutande spåret Revengeance, men hur bra är då detta åttonde album av Soulfly?

Musikaliskt är det extrem metall, tungt och det kanske kan kallas thrash metall men med ganska många mer extrema inslag, en del blastbeats och riff som vi annars mest bara hör i dödsmetallen. Det är en mer extrem skiva än något Soulfly tidigare gjort. Men ni som oroar för att det gått och blivit ett rent dödsmetallalbum kan andas ut för det är inte fallet utan albumet har dessa additioner till ett annars mer melodiöst musikaliskt landskap. Det är en spännande färd genom olika former av slaveri från de mer vanliga slavarna, till roms gladiatorer och slavar under narkotikans makt. Det är en stark symbolik och den musikaliska skapelsen speglar detta berättande och det i sin tur innebär att vi får ett väldigt tungt album från Cavalera och hans manskap, men samtidigt finns en väldigt stark melodiös ådra att finna genom låtmaterialet. Albumet har elva spår och klockar in på femtiotre minuter och under dessa spår kommer lyssnaren att finna en hel del variation.

Hur bra är albumet frågade jag tidigare, och jag kan nu svara att det är riktigt bra. Jag gillar dynamiken mellan melodier och det mer brutala, extrema. Max låter riktigt elak och gästsångarna än mer så och dessa skapar denna dynamik som jag talade om tidigare, Enslaved är dynamisk och varierad och som bakgrund till detta finns temat om slaveriet vilket också skapar en snygg duk för konstverket. Den enda egentliga svagheten för albumet speltiden som är lite i längsta laget eftersom det är lätt att tappa intresset mot slutet av albumet och således kanske inte ta in kvalitén i avslutande Revengeance där Cavalera och hans söner samarbetar. Annars finns det inte något att direkt anmärka på, låtmaterialet är starkt och produktionen är av högsta klass, en riktigt bra produkt måste jag tillstå.

Jag tycker att andra spåret World Scum och det fjärde spåret Gladiator tillsammans med avslutande Revengeance är de vassaste spåren på albumet och det är väldigt bra spår som jag gärna lyssnar på om och om igen. På mer exklusiva varianter av detta album får man dessutom ett par bonusspår om man inte tycker att de elva spåren är nog, jag har inte hört något av dessa så jag har ingen aning om hur de låter men om de är i kvalité nära de övriga spåren på albumen är de säkert väldigt lyckade.

Så för alla er som gillar Max och hans arbete kan jag säga att detta är ingen besvikelse, och om du gillar stark extremmetall med en underton av slaveri och politiska budskap kan jag också säga att detta är ett starkt rekommenderat album. Ett riktigt bra extremmetallalbum som jag härmed rekommenderar.