Jessica Wolff
Para Dice

Det här var ju bra, så kan man väl sammanfatta mitt intryck av Jessica Wolffs nya album. Det är hennes tredje, det kallas Para Dice och titeln sägs referera till att gå mot strömmen och våga ta risker för att åstadkomma något, en devis som Jessica sägs leva efter. Hennes senaste album tycker jag inte levde upp till det men den finska artisten kanske mer syftar på sitt mer actionfyllda liv som stuntarbetare, extremsportare och allt vad det nu kan vara – eller så vågar hon ta risker med detta nya album, den som kan läsa in ton i text kanske förstår av första meningen att det är ett album som inte tar risker.

Jessica följer ungefär samma mall som senast, kanske är det lite tyngre, hon sjunger kanske lite rivigare, mer hård- än poprock kanske. Snygg produktion, schysst driv men stilistiskt ganska ointressant faktiskt – lite fegt kanske. Jessica sjunger helt okej men inte heller i den kategorin tar hon några risker utan känns mer som en ganska typisk artist, hon håller sig i bekvämlighetszonen och vandrar inte utanför. Det nya albumet innehåller en ganska förväntad samling låtar som bjuder på ganska förväntad variation och speltid. Till och med omslaget känns ganska blygsamt.

Hon verkar ju vara en fräsig och tuff brud om man tror vad som skrivs i pressmaterialet, men hennes musik säger något annat och även om det nya albumet är bra så sticker det inte direkt ut och det känns inte som att Jessica kommer med något som vi inte hört förr. Visst gör hon det hon gör på ett bra sätt men det känns aldrig speciellt minnesvärt, All The Right Things är nog det vassaste och mest minnesvärda spåret tack vare en riktigt skön refräng men det är knappast ett jag kommer att minnas från 2020.

Ett album som man väl inte kan ogilla men inte ett man kommer att minnas eller ett som väcker habegär. Jessica kör den säkra vägen med hängslen, livrem, säkerhetsbälte, fallskärm, andningsmask och så vidare, hon vågar inte bryta form och tänka utanför boxen vilket gör Para Dice till ännu ett av de här albumen som är kul att lyssna på men som inte kommer att göra något avtryck i musikhistorien, enda anledningen till att jag kom ihåg förra albumet är att hon är finsk och heter Jessica Wolff, hennes musik är sedan länge bortblåst ur mitt medvetande.

HHHHHHH