Euphoria
s/t

Det blir Euforiskt när Hallowed idag skriver om duon Euphorias debutalbum. Det är ett band bestående av sångerskan Chrisanthi och gitarristen Tony Kash, Kash har tidigare släppt ett par album medan Chrisanthi skrivit låtar för grekiska artister och nu kombinerar de alltså sina kunskaper för att ge oss sitt självbetitlade debutalbum. Ett album med ett omslag som mer för tankarna till en popsingel än ett rockalbum ska kanske tilläggas, loggan känns också som att den inte direkt lagts något större engagemang på. Men musiken är förstås en helt annan sak, eller?

Poppig rock med bra fart och löjligt klämkäcka refränger, snygg och modern polerad produktion gör att influenserna från svunna tider känns lite mindre påtagliga än vad de är om man verkligen lyssnar. Det är ett album med god variation och de åtta spåren klockar in på en sansad speltid, finns inte mycket att fela dem för i de aspekterna. De bryter dock knappast ny musikalisk mark på något sätt, det ganska klassisk kvinnlig sång och melodierna känns bekanta på något sätt. Man kan nog påstå att det är ett band som är medryckande men som knappast bjuder på några överraskningar, eller överraskande inslag.

Simpelt, rakt på, knappast nyskapande, men alldeles förträffligt. Euphoria skriver sådär löjligt medryckande låtar som bara sätter sig i medvetandet och inte försvinner, musik man gärna lyssnar på många gånger om. Redan inledande Higher visar att det är bättre än det vardagliga ctrl+c som de flesta band inom poppig melodirock sysslar med, deras låtar har, trots att de knappast kommer med något nyskapande, en fräck och fräsch känsla och rycker med från start. Däremot tycker jag att albumet dör av lite mot slutet då de avslutande låtarna inte är lika vassa som de inledande, men det förtar inte det faktum att detta är ett underhållande och löjligt medryckande album.

Jag gillar detta album, visst kommer det nog knappast bli något tidlöst, kanske inte ens värt att nämnas i summeringen av år 2020 och dess bästa album men nog fan är det underbart och positivt att lyssna på, och det räcker trots allt ganska långt. Sedan ska väl tilläggas att om detta är någon sorts riktningsförklaring för en kommande musikkarriär kan de få det svårt för att man lyckas inte speciellt ofta med att göra det generiska till något exceptionellt – de gör det nu men sannolikheten för att de ska lyckas med samma konststycke igen är ganska låg oavsett hur bra musiker de är. Men det blir helt klart tummen upp för debuten Euphoria, det är ett riktigt bra album.

HHHHHHH