Crystal Eyes
Starbourne Traveler

I över två decennier har Crystal Eyes släppt album, frekven mellan 1999 och 2008 och sedan har det blivit ett album 2014, i december 2019 släpptes detta som är deras åttonde album. Starbourne Traveler bygger på samma koncept som bandets tidigare album, att hålla liv i det som skapades på åttiotalet av band som Judas Priest, Iron Maiden, Helloween, Manowar och så vidare. Personligen kan jag väl tycka att dem själva kan hålla liv i det, dem är väl alla aktiva fortfarande? Men det är väl förstås inget fel att ta inspiration från de bästa, speciellt om man gör något eget av det.

Starbourne Traveler är väl i första hand ett ganska typiskt heavy/power metal-album, inget unikt. Låtarna är väl ungefär vad man kan förvänta sig, dem med hit-känsla som titelspåret, typ ballader, ett ganska typiskt urval av låtar egentligen. Sångaren är också typisk för genren och detsamma kan sägas om produktionen – det är ingenting som sticker ut när det gäller detta album, eftersom jag inte är direkt bevandrad i Crystal Eyes vet jag inte hur det står sig i jämförelse med de tidigare alstren.

Titelspåret är både minnesvärt och riktigt bra, ett som kan dra en till albumet och som kan beskrivas som en riktigt vass hitlåt. Den lite lugnare In the Empire of Saints är också bra men ingen av dem kan väl egentligen beskrivas som något direkt unikt eller riktigt speciellt – titelspåret är dock ett man minns och sådant är alltid positivt. Däremot är det dock väldigt tunnsått förutom dessa spår, övriga spår är faktiskt ganska intetsägande – okej men intetsägande och betyget hade nog stannat på den undre halvan om det inte hade varit för de där riktigt vassa spåren som lyfter intrycket ganska ordentligt.

Förutom riktigt vasst titelspår kan man väl utan att överdriva påstå att Starbourne Traveler är ett högst ordinärt album i heavy/power metal-genren. Det är säkert ett album man uppskattar om man gillar genren, men knappast ett som kommer att gå till historien som det mest intressanta från eran. Tummen upp för titelspåret och sedan inte speciellt mycket mer, dock ett album att kika närmare på om man gillar genren.

HHHHHHH