Band:
Lucille - voice
Hydra - voice
Paul - Bass
Emanuel - guitar
Lord - guitar
Ian - samples
Richard - synths, voice
Cozy - Drums
Discography:
Celestial angels (EP 2008)
Nova Vita (2012)
Impressions (2014)
Dischronia (2017)
Guests:
Info:
Recorded and mixed at Aurora Recording Studios (Italy) by Emanuele Viglietti
Artwork by Roberta Cavalleri (ZenCaos Creative)
Released 2020-03-27
Reviewed 2020-04-23
Musikaliskt är det symfonisk metal och stilistiskt sticker det inte ut särskilt mycket i jämförelse med mycket annat i genren. Skön produktion, ljudbilden är snygg och variationen hygglig men det slår mig inte som speciellt fräscht eller nyskapande. Det är mest en solid produktion som varken glänser eller stinker i jämförelse med annat i genren. Inte ens den 55 minuter långa speltiden känns speciellt avvikande, däremot är 55 minuter kanske lite väl mycket och nog hade de väl kunnat kapa både en och två låtar och på så vis faktiskt lyft värdet på albumet en del. De kanske ska ta tidsmaskinen de sjunger om och åka tillbaka i tiden för att minska speltiden med ett par av låtarna.
Visst är det ett trevligt album, låtarna är bra och atmosfären är tilltalande, det är ett schysst album överlag. Däremot skulle jag väl inte påstå att det är ett album som gör något större avtryck, jag har låtit det snurra ett antal gånger nu och kan inte påstå att någon av låtarna griper tag i mig eller att albumet gör ett minnesvärt intryck. Det är en solid produkt som fungerar och kan kännas underhållande att lyssna på en stund, men ger väl knappast något bestående intryck.
Gillar du kvinnofrontad symfonimetall, typ Epica eller något i den stilen, då är detta album säker intressant för dig men du kanske inte ska räkna med att det är det mest fantastiska album du hört. Egentligen är väl titeln mer intressant än musiken i sig, det känns som att Aevum behöver tänka lite mer utanför boxen om de vill märkas.HHHHHHH