Meridian
Margin of Error

Felmarginal, det är vad danska Meridian kallar sitt senaste album. Det förra albumet bröt ytan i ubåt och var dessutom riktigt vasst så lite förhoppningar kunde man väl få ha inför danskarnas tredje alster. De har hunnit med en digital EP däremellan också men den skippade jag eftersom jag har så mycket att skriva om ändå och fokuserar mest på album. Det här nya albumet har inte speciellt snyggt skivomslag, inte ens om man tar hänsyn till en eventuell felmarginal. Däremot så bjuder de elva låtar som tar oss från djävular inom oss alla till skrikande för mig och en hel massa däremellan. Och det är väl inte att överdriva att påstå att ibland de elva låtarna finns några riktigt fina guldkorn.

Det mest iöronfallande från inledningen av albumet är att bandet har en grym sångare, jag gillar sånginsatsen skarpt, rakt genom hela albumet egentligen. Det handlar om proggig power metal, inte mycket har egentligen förändrats stilistiskt sedan förra albumet. Detta är kanske lite mer likriktat än senast det begav sig och även lite mindre fantasifullt. Nu var ju inte förra albumet ett under av fantasifullhet heller så kreativt tycker jag nog att bandet tagit några steg bakåt. Jämfört med senast är det också lite mer stramt hållet, det kändes lite mer lekfullt och äventyrligt sist, detta är mer strukturerat och mer åt det hantverkade hållet än det kreativa. Hygglig variation men albumet känns lite åt det långa hållet, över femtio minuter brukar sällan fungera.

Second Best och inledande The Devil Inside Us All är två riktiga höjdare som visar hur bra Meridian kan vara, tyvärr är dock majoriteten av spåren hyggliga men också ganska intetsägande låtar av rock-/metal-gebitet. Det känns förutom de två riktigt finfina spåren, som hade varit höjdpunkter på de flesta album släppta i år, lite som att bandet inte orkat skapa något mer dramatiskt, som att de mer hantverkat fram detta album på samma sätt som jag själv tvingar ur mig många av de recensionstexter jag skriver, man håller sig till ett format och skapar utifrån det, ganska enkelt koncept som tyvärr kan tendera till att bli aningen tråkigt ibland.

Det lär nog vara på det visat att de som gillar Meridians föregående album kommer att uppskatta även detta album. Det är ett helt okej album, kanske lite stelbent och inte tillräckligt dramatiskt för att verkligen sticka ut. Kanske skulle de tillåtit en större felmarginal och på det viset kanske vågat lite mer och då eventuellt också skapat betydligt mer musik av samma kaliber som det bästa vi får höra på detta album. När Meridian är som bäst är de riktigt bra men det är kanske inte tillräckligt ofta för att man ska vilja lyssna alltför ofta på detta album.

HHHHHHH