Hellraiser
Heritage

Hellraiser, det var ju en skräckig film som fick en massa uppföljare som blev allt sämre. Det tycks också vara ett italienskt band som kallar sitt andra album Heritage. Det är ett hyggligt snyggt album sett till omslaget, kanske inte fantastiskt men snyggt ändå. Albumet Heritage är ett konceptuellt sådant med fristående historier och så vidare. Det tycks vara arv och ursprung som är tematiken som är den genomgående ådran i albumet. Men vad ska vi då säga om albumet?

Heavy/power metal är vad man kan beskriva musiken som, stilistiskt bjuder de väl inte direkt på något nyskapande eller annorlunda. Det är hyfsat melodiöst, lagom klämkäckt, ungefär sådär som det brukar vara i genren – och låter det inte lite italiensk power metal? Jo, det gör det nog, lite italienskt låter det nog. Schysst sångare och schysst produktion, och variationen är hyfsad vilket göra att speltiden känns sansad och bra – kanske att man kan önska lite mer djup och lite mer fantasi.

Kanske är det inte det mest spännande album jag hört i mitt liv, men det är bra gjort med bra låtar och man kan definitivt lyssna på det – kanske till och med flera gånger. Det är väl inte så att det sticker ut på något sätt, det finns betydligt bättre album men också fantastiskt mycket sämre album. De gör en solid insats kan man nog påstå utan att fabulera alltför mycket, det man däremot kan undra över är om det är värt att lägga tiden på albumet och det är jag inte lika säker på.

Är man fan av heavy/power metal så kan detta album definitivt vara värt att kika närmare på. Är man mer generell musikfan kan nog intrycket mer bli att det är ännu ett album i genren och dess svaghet är väl just att det är ett album som inte riktigt sticker ut. Någon vass hitlåt, kanske någon pinhead, något som fängslar en som lyssnare är vad som saknas på Heritage – men det ska samtidigt påpekas att de är trogna det musikaliska arv de företräder.

HHHHHHH