Cats in Space
Daytrip to Narnia

Nu var det dags för katterna i rymden igen, med deras karaktäristiska skepp närmar de sig garderoben för att ta sig en dagstur till Narnia. Och vi är alla välkomna att följa med i deras äventyr. Som på föregångaren bjuds vi på ett snyggt omslag och en vinyplatta pryder definitivt sin plats i en skivsamling. Den kommer på vit vinyl i limiterad utgåva och en specialbox som redan är slutsåld. Jag har ju gillat bandets tidigare alster så de har en del att leva upp till om jag ska vilja köpa en ny vinylplatta och t-shirt som jag gjort vid de föregående albumen.

Man kan beskriva bandet som AOR, eller kanske powerpop, det är i alla fall klämkäckt så det räcker och blir över. Nästan löjligt medryckande ibland. Det inleds med Narnia och avslutas med ett långt epos om Johnny Rocket som kan beskrivas som ett snyggt rymdäventyr i flera delar. Kanske inte överdrivet nyskapande då de med drömmande blick tittar långt in i backspegeln, men ändå ganska fräscht och när det gäller klämmig och poppig AOR så finns det inte många som känns mer intressanta än just dessa katter som spinner loss med minnesvärda och klämkäcka låtar.

I nivå med bandets två tidigare alster skulle jag nog vilja påstå att detta album hamnar, det är nog varken bättre eller sämre än de tidigare. De bjuder bara på nya klämkäcka och fräsiga låtar som är svåra att inte sjunga med i. Hologram Man, Narnia, Unicorn, Tragic Alter Ego och The Story of Johnny Rocket är bara några exempel på låtar man gärna spelar en gång till. Utan tvekan är detta ett album väl värt att kika närmare på och utan tvekan kommer det inte vara långt från topplistan när det gäller 2019. Kanske inte riktigt den där känslan som när jag för första gången upptäckte bandet, de skulle kanske överraska lite mer och kanske även rensat bort spår som She Talks too Much som jag inte tycker tillför något. Men det är förstås sådär kritikerpetigt och när jag ska lyssna på denna som jag gör med katternas tidigare album kommer jag inte bry mig speciellt mycket om dessa synpunkter.

Inte bandets mest spännande skiva men den kan nog ändå påstås vara i nivå med de tidigare. Den där känslan av att höra något fräckt och kul som debuten gav saknar jag lite, men på det hela taget tycker jag att katterna fortfarande bjuder på skoj och riktigt bra musik. Dessutom kan jag rapportera att min speciella kattkonsult Pepper gillar detta album, inte lika mycket som Scarecrow men han gillar det. Så ni som redan fastnat för katterna ska inte missa detta, och ni som ännu inte fastnat för dem ska heller inte missa Daytrip to Narnia.

HHHHHHH