Band:
Greg Hart - Guitars, Vocals
Paul Manzi - Lead vocals
Steevi Bacon - Drums, Percussion
Dean Howard - Guitar
Jeff Brown - Bass guitar, Vocals
Andy Stewart - Piano, Synthesizer,
Discography:
Too Many Gods (2015)
Guests:
Info:
Produced by Greg Hart & Ian Caple
Engineered by Ian Caple
Additional engineering by Christoph Skirli & Mick Wilson
Recorded & mixed July to December 2016
Mastered by Adam Vanryne February 2017
Artwork by Andrew Kitson
Design by Greg Hart and Steevi Bacon
Released 2017-08-25
Reviewed 2017-08-05
Links:
catsinspaceband.com
youtube
Scarecrow är knappast ett album som kommer att göra dem som blev deras fans efter att de hört debuten besvikna, det känns som en väldigt logisk uppföljare. Det är riktigt snyggt producerat, sånginsatsen är lika vass som på föregångaren och låtvariationen påminner också om debuten. Jag skulle vilja påstå att till stor del påminner Scarecrown om Too Many Gods, det är ett album laddat med vassa hitlåtar och så vidare – precis som sin föregångare. Och däri ligger kanske min största reservation och invändning, det känns som att de står lite still och jag hade inte haft något emot att de tog ett lite större avstamp från vad de gjort tidigare och tagit ett lite större steg framåt och skapat något som känns lika fräscht som debuten gjorde – det här känns mer som en kopia. Därmed inte sagt att detta album inte är riktigt vasst och riktigt underhållande, precis som sin föregångare.
Det är ett riktigt bra album med vassa spår som Mad Hatter’s Tea Party, titelspåret, och ytterligare åtta riktigt fina spår. Det är ett album utan svagheter när det gäller spåren och det musikaliska, det är riktigt vasst rakt igenom. Och definitivt en konkurrent till deras debut, dock inte lika vasst men inte långt ifrån. Definitivt ett album man kan lyssna på många gånger om, och jag har definitivt uppskattat att få lära känna ett nytt album med dessa katter och kan inte bara konstatera att de låter riktigt bra – de är dessutom betydligt mindre irriterande än vissa katter jag känner.
Tummen upp! Så kan man väl sammanfatta detta album, det är stilistiskt och kvalitetsmässigt väldigt likt sin föregångare och det största argumentet mot detta album skulle vara att det kanske är lite väl likt det förra albumet och att de inte riktigt utvecklats vidare. Men man behöver inte alltid göra något nytt eller utvecklas för att skapa utmärkt musik och det är precis vad Cats in Space gör, dessa rymdkatter spinner vidare på samma koncept som senast och de gör det riktigt bra. Gillade du bandets debut? Då ska du inte missa detta.
HHHHHHH