Bullring
Break Down the Gate

Bryt ner väggen säger trion i Bullring, ett band som bildades så sent som 2018 och nu kommer med debutalbumet Break Down the Wall. Ett band som till stora delar består av medlemmar från ett Aerosmith-coverband så man kan inte direkt gissa att det är ett band som kommer med något direkt nyskapande. Givetvis kan man ju inte dra stora växlar av tidigare associationer och pressmaterial som är fyllda med namn på kända hårdrockband. Därför har jag låtit detta album snurra ett antal gånger i mina musikspelare.

Klassisk hårdrock med klämkäcka refränger, klassiska melodier och riff – inga överraskningar här utan hårdrock som man föreställer sig den. Allt känns välbekant, lite italienskt i karaktär skulle man nog kunna påstå. Albumet är hyggligt varierat mellan låtarna som är ett dussin och speltiden känns relativt sansad, kanske ett aningen långt album. Fantasin saknas lite och det finns väl inte jättemycket djup men albumet är bra producerat och sångaren har skön pondus och röst. Överlag kan man väl säga att det är ett schysst hårdrockshantverk.

Inget fantastiskt, inget nyskapande, inget lysande exempel på musikalisk konstnärlighet men likväl ett ganska kul album att lyssna på. Visserligen är det väl inget man kommer att minnas när tiden går och 2019 blir ett alltmer avlägset minne men det har varit ett trevligt album att lyssna på. Gillar man klassisk hårdrock kan detta utan tvekan vara ett trevligt album att kika närmare på och kanske addera till sin skivsamling.

Bullring gör en trevlig debut med schyssta låtar där jag nog tycker att den femte låten Dirty Paradise är den trevligaste. Kanske inte ett album man bryter ner grindarna för att komma över men visst är det ett trevligt album som känns värt att lyssna på en liten stund.

HHHHHHH