Southern Empire
Civilisation

Civilisation från ett söderimperium som kallas Australien, snyggt album. Det är deras andra album, den självbetitlade debuten kom 2016 och detta andra album såg dagens ljus i juli 2018. De har också hunnit med ett livealster och fina recensioner på det så kallade internätet. Men vad döljer sig då under det flotta skivomslaget? Det namndroppas en hel del progressiva band i pressmaterialet, band som jag gillar vilket borde betyda att detta är ett utmärkt album, eller?

Utomordentligt producerat är det i alla fall, med fyra utomordentligt långa låtar. Progressiv rock/metal förstås för vilka andra gör fyra låtar som behöver nästan 70 minuters speltid? Kanske inte suveränt för LP-formatet men på CD. Och det är inte bara produktion och ljudbild som håller utmärkt klass, sånginsatsen är bra och det finns en hel del fantasi och idé. Det är ett band som håller sig till det progressiva formatet men som ändå låter fräscha och inte bara kopierar, det är inte förutsägbart vilket förstås är extremt viktigt för ett band i det progressiva gebitet. Varierat, det känns som att albumet hela tiden rör sig, som att det är på väg någonstans och det är inte på många platser man känner att det står och stampar – speltiden känns dessutom sansad trots att den är långt över timmen, bara en sådan sak.

Naturligtvis kan man nog inte vara annat än positiv till ett album av denna kaliber, det är ett riktigt vasst album med uteslutande bra låtar. Jag tycker kanske att inledande Goliath’s Moon är allra vassaste men det är inte med någon bred marginal och jag kan inte se någon svaghet värd att tala om. Men visst, det är ett album som kräver både att du tar dig tid och ger det uppmärksamhet, något som kanske inte alla gör i dagens hyperstressade samhälle där allt ska hållas kort och koncist. Southern Empire är ett av de här undantagen som bekräftar regeln om Less is More, lyckas man bara skapa något intressant hela tiden så kan man skapa intressant musik som håller intresset uppe över en timme och ännu mer. Jag kan faktiskt inte se varför man inte skulle tycka om detta album, det har ju både snygg framsida och snygg musik med bra låtar – mer än så behöver man väl knappast.

Tilltalande och riktigt bra helt enkelt, visst finns det bättre progressiv musik men inte sådär överdrivet mycket, högen med sämre band i den progressiva genren är mångfalt mycket större än den med bättre. Så även om det bara är fyra låtar på detta album så får du definitivt ordentlig valuta för stålarna, det är ett av de finare progressiva albumen jag hört under 2018, väl värt att investera några av sina surt förvärvade slantar på.

HHHHHHH